En björn ryter till vid trappan, det sussas sött under en stjärnhimmel och på ena toaletten meddelar en figur att ingen passerar obemärkt förbi: "Jag ser dig", lyder budskapet. Illustratören ligger bakom allt utom det sistnämnda.
– Det var min son Lee som ritade på dörren. Jag har skapat grunden sedan har alla gäster fått skriva hälsningar på väggarna. Det är som ett levande konstverk, nu kan vi ju inte renovera toaletten.
Hue Huynh och maken Erik Byman föll för 20-talshuset vid Tunavallen 2010. Då fanns inte mycket av husets ursprungliga prägel kvar, istället var 70-talsvibbarna höga.
– Det var heltäckningsmattor överallt. Vi tog fram originalgolvet.
Hemmet andas kreativitet i varje vrå. Nytt, ärvt, och loppat bildar en eklektisk stilmix.
– Jag har ett virrvarr av grejer. Väggmålningarna präglar rummen. Det blir nästan så att illustrationerna bestämmer och möblerna kommer i andra hand. Konsten blir den röda tråden.
I så gott som varje rum finns en målning signerad illustratören. I vardagsrummet är det svårt att slita blicken från ett knallgult utropstecken, modell större. Den gjordes för butiken Greven i gränden.
– Det var inte helt självklart att jag skulle ta in den när de stängde – den lyser ju i gult – men det är nostalgi. Jag tycker om det fantasifulla med intrikata mönster och detaljer. Mina barn kan fortfarande hitta små djur i den, säger hon och konstaterar att färgen sätter tonen runt matbordet.
Ett Ikeaskåp har fått matchande makeover och på en hylla står knallgula fågelburar.
– De köpte jag i Vietnam, jag är född där. Vi brukade åka dit och hälsa på farmor.
Det gula ramas in av en blå bård, något som går igen i övriga delar av bottenvåningen. Men det är inte så strategiskt som man kan tro.
– Målarfärgen var över från pojkarnas rum. Samma färg använde jag till dalahästarna, säger hon och pekar på ett gäng kusar som står på parad vid teven.
Finns det något som maken ligger bakom?
– Nä, stackars Erik. Han är ett stort fan av Chelsea och frågade en gång: 'Kan min halsduk få plats någonstans?' Nej! Men han litar på mig och har vant sig.
Sönerna är aningen svårflirtade men sitt egna krypin är de mer än nöjda med. Barnrummet är en sagovärld i mörkblått där himlen, förlåt taket, är täckt av stjärnor. Ena väggen pryds av en miniatyr av Gränslösa drömmar, hennes väggmålning i Nyfors. Verket ligger henne varmt om hjärtat, inte minst då hon är uppväxt i stadsdelen.
– När jag var där kom min gamla förskolefröken förbi och berättade att hon tagit hem en akvarellmålning jag gjort när jag gick där. Dagen därpå kom hon tillbaka, den var inramad. Jag blev så rörd.
Som illustratör har hon gjort allt från magasin till festivalkartor, tygmönster och utställningar på frilansbasis. Sedan ett år tillbaka arbetar hon på kommunikationsbyrån Astory och ser härnäst fram emot ett uppdrag i Ljungby.
– Jag ska göra väggmålningar till fem entréer på en högstadieskola. Illustrationerna ska tryckas på plexiglas så de kommer ut lite från väggen och ger en 3D-känsla. Temat är vatten. I framtiden vill jag göra mer sådana projekt, offentlig konst som alla kan ta del av.
Vilka råd skulle du ge om man vill gå loss på väggarna?
– Det är en klyscha att säga 'det är bara att måla om' men det stämmer. Det behöver inte supermatcha men det är bra med en röd tråd.