Det var en leende 17-åring som fångades på bild 1992. Men Jenny Tyfors Eriksson, i dag 47 år, tog det ytterst seriöst, minen till trots.
– Jag kanske tyckte att det var lite coolt att tidningen var där? Vi pratade om det på jobbet idag, min chef och jag. Hon har också gått på S:t Eskil och hade gjort samma sak. Vi gick igenom momenten – och kom ihåg dem.
Trots att det är 30 år sedan?
– Ja, jag tog det på fullt allvar, säger hon och minns att madrasser släpades från idrottssalen.
– Vi fick låtsas att vi blev överfallna och övade på att ramla på rätt sätt. Man skulle bland annat knäa i skrevet och sparka mot knäskålarna.
Hon vågar inte svära på om detsamma lärs ut på motsvarade kurser i dag.
– Som tur är har jag aldrig behövt använda mig av kunskapen och det är svårt att föreställa sig hur man skulle reagera om man blev överfallen. Men jag är glad att jag var med den där dagen. Det är så viktigt.
Numera är Jenny Tyrfors Eriksson skoladministratör och har en bakgrund som fritidsledare. Hon önskar att större fokus låg på förövaren, istället för att det är tjejer som ska skydda sig.
– I den bästa av världar skulle tanken inte finnas hos någon kille. Det är fruktansvärt att man ska behöva kunna självförsvar för att känna sig trygg, säger hon och poängterar vikten av att prata värderingar med barnen.
– Speciellt med pojkar. Och fånga upp om det är något. Skolan har ett viktigt roll i dialog med föräldrar. Båda parter måste samarbete så insatser kan sättas in tidigt. Jag är ingen psykolog men jag har alltid pratat med min son om hur man ska bete sig. Det måste finnas i uppfostran.
Hon har även tre döttrar och de är i allra högsta grad medvetna om att mamma är "jättenojjig".
– Vi har en app där jag ser var de är och hur många procent de har på telefonen. Nu har jag till och med fått mamma att skaffa den. Min mellantjej säger att det är stalkervarning, haha, men de tycker faktiskt att det är skönt att jag ser var de håller hus. Min stora tjej fyller 20 och det händer att hon går på krogen.
Det här har visst utvecklats till en intervju om ditt föräldraskap.
– Och det handlar om sunt förnuft. Inte "nu måste jag lära min son att inte bli en våldtäktsman" utan vad som är rätt och fel. Och jag tror att jag har lyckats. Nä, det tar jag tillbaka, jag vet att jag har lyckats.