Med dottern Matilda på Florida State Universitys (FSU) stadium. "Kan det bli mer amerikanskt än så?"
– Jag kände att jag inte kunde bo kvar i lilla Eskilstunahålan. Men jag trodde inte att det skulle bli för evigt. Och man uppskattar inte sin hemstad så mycket som när man har flyttat.
Som ung stod dansen med Charlie Rivel i centrum för Karin Rådström-Varine. Men det var inte denna passion som skulle bana väg för en utlandskarriär – det gjorde en lärare från New York klart för henne.
– Han satte oss på plats – "ni är inte så duktiga, skärp er" – och jag hade ingenting att jämföra med.
Nu var hans ord inte hela världen. Karin bestämde sig för att bli idrottslärare och efter gymnastik- och idrottsfolkhögskola åkte hon till Virginia Beach som au pair. Därefter följde studier på Western Oregon University och så småningom ett arbete som hälsolärare.
– Det innehåller allt från nutrition till sexualundervisning, lite som en blandning av biologi och fitness.
I samma veva fångade militären Brian hennes hjärta. Två blev tre och vips var svenskan hemmafru.
– Barnomsorgen i USA är skandalös. Dagis kostade då 15 000 kronor i månaden och eftersom mannen oftast tjänar mer "tvingas" kvinnan att bli hemmamamma. Vab existerar inte och man har inte samma rätt till mammapenning som i Sverige, säger hon och berättar att sonen snart fick en lillasyster.
I olika mammagrupper träffade Karin andra svenskar. Förevändningen var att barnen skulle lära sig modersmålet.
– Egentligen handlade det nog om att få nya vänner och bibehålla traditioner. Barnen har varit med om många påtvingade luciatåg.
Efter tre år i Florida – "sommar året runt var inte min grej" – gick flyttlasset till ett radhus i Annapolis, Maryland. Där väntade arbete på Prince George’s Community College som Associate Professor of Wellness. Karin skiljde sig och blev kär på nytt.
– Min pojkvän Clay bor runt hörnet. I Sverige finns så många bra ord för relationer, som sambo och särbo. Här är man gift eller har en pojkvän. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla honom.
Annapolis är Marylands huvudstad och grundades 1649. "Det är en väldigt mysig och charmig stad med mycket historia som ligger cirka 45 minuter från Washington DC."
Hon beskriver tillvaron i Maryland som inte helt olik den hon växte upp i.
– Med alla kullar och sjöar känns det lite som Mälardalen. Det är fyra årstider men mer sol än i Sverige.
Hur ser du på fördelarna respektive nackdelarna med att bo i USA jämfört med Sverige?
– Folk är pratglada och det är lätt att få vänner här. Sjukvården är som den är men har man försäkring är det lättare att få vård. Man ringer och får tid nästa dag. Men vi har inte samma skyddsnät som i Sverige.
Dock menar hon att Sverigebilden, som tidigare varit präglad av trygghet, börjar krackelera.
– Jag höll på att ta hit mamma förra hösten när hon fick vänta, vänta och vänta på vård i Eskilstuna.
När det gäller abortlagstiftningen hyser hon dock inga tveksamheter kring vilket land som är att föredra.
– Efter college jobbade jag för Planned Parenthood i Portland Oregon, lite som ungdomsmottagningen, och nu donerar jag till deras arbete för kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Den är numera borta i flera stater, skrämmande.
"Vi har vattentaxi som åker runt till de olika sidorna där restauranger ligger."
Karin har ett stort svenskt umgänge och spenderade 50-årsdagen med en rejäl fest utanför Sundbyholm. Då blev hon extra varse om att åren gått.
– Jag visste inte vem någon kändis på tv var. Dessutom är det krångligt att vara turist i Sverige. När vi var på Rademachersmedjorna och skulle äta lunch kunde jag inte använda mitt kort för man ska ha någon jäkla kod som vi inte har. Och swish kan man inte få utan bank-id.
Men du har ändå lekt med tanken på att flytta hem?
– Absolut, speciellt när föräldrarna blir äldre. Jag har en fot i varje land men blir nog kvar.
Hiking, såväl som besök på vingårdar, tillhör Karin Rådström-Varines intressen.
När hon insåg att hon bott längre i USA än i Sverige kom funderingarna: Var hon egentligen svensk eller amerikan?
– Jag har stor tv, stort hus, stor bil och till och med katten är överviktig. Men jag är 100 procent svensk, jag har bara valt att bo någon annanstans. Den svenska identiteten försvinner aldrig, säger hon och berättar att dalahästar och vikingaskepp finns lite varstans i hemmet.
– Och jag tvingar alla att sjunga nubbevisor till jul. Både sonen och dottern kommer hem i år, det blir lite bonusfamiljtjosan. Mamma tog med sig ansjovis så jag kan göra Jansson. Nästa år kanske det blir Sverige till jul – nu tycker jag att Eskilstuna är väldigt vackert.