Naturen och dess magi har varit en följeslagare sedan barnsben. Mia Wistrand var nio Är nÀr hon funderade pÄ att skapa en stig med tomtar och troll sÄ att andra barn ocksÄ fick uppleva det hon kÀnde. I dag fÄr kreativiteten utlopp genom kameralinsen men viljan att gestalta naturkraft Àr densamma.
â Jag Ă€lskar magin och hur allt hĂ€nger ihop. VĂ€sen och folktro Ă€r vĂ„rt ursprung, det Ă€r viktigt att veta sin historia.
Fyra Ärs arbete har mynnat ut i utstÀllningen Svenska vÀsen pÄ WÀsby Magasin. Som den visuella kommunikatör hon Àr har inget lÀmnats Ät slumpen. Iscensatt fotografi, drömsk musik och mÄlande texter förflyttar svensk folktro och nordisk mytologi genom tid och rum. Gedigen research ligger bakom gestaltningen dÀr nÀra och kÀra agerat framför kameran.
â Jag har lĂ€st kilometervis med fakta. Men tolkningarna Ă€r mina och ibland gĂ„r olika vĂ€sen in i varandra, det finns inget rĂ€tt och fel. Man skulle kunna gĂ„ crazy med outfits och smycken. Men om man Ă€r ett vĂ€sen, har man det dĂ„? Jag vill fokusera pĂ„ kĂ€nslan, de flesta har bara tyger.
Mia Wistrand har Àven arbetat som bildlÀrare och nÄgra tidigare elever, förlÄt huldror, virvlar runt i vitt.
â Huldran Ă€r ett slags skogsrĂ„, de bodde i grupp och lockade mĂ€n till kĂ€rlek i skepnad av en vacker jungfru.
KÀnslan pÄminner om bilderna pÄ Àlvor, naturvÀsen som med tiden portrÀtterats som kvinnor.
â UmgĂ€nge mellan Ă€lvor och mĂ€nniskor kunde leda till rĂ€ttsfall, sĂ€ger hon och hĂ€nvisar till ett fall frĂ„n 1656.
ApropĂ„ faror â vid kĂ€llrĂ„et utfĂ€rdas en varning.
â Stanna inte och spegla dig för lĂ€nge, om kĂ€llrĂ„et ser dig kan den ta din ande.
NÀcken och tomten undantaget fokuserar hon pÄ kvinnliga vÀsen. Och det Àr knappast en slump.
â Vid kristendomens intĂ„g blev kvinnan underordnad. Kvinnliga vĂ€sen, som tidigare varit nĂ„got vĂ€ldigt fint, gjordes till nĂ„got fult. Tidigare dyrkade vi gudinnor, det heter Moder jord för att det Ă€r kvinnor som föder och skapar liv. Kvinnans roll borde vara större, det ligger mig otroligt varmt om hjĂ€rtat.
Rent fotografiskt skulle man kunna misstÀnka viss photoshopmagi bakom bilderna. Men Mia Wistrand jobbar i stÀllet mycket med samspelet mellan ljus och mörker, sÄ Àven i bildbehandlingen.
â Helst vill jag inte retuschera alls, sĂ€ger hon och pekar pĂ„ ett skogsrĂ„ som bleknar bort.
â Jag kan ju faktiskt inte fĂ„ henne att försvinna sĂ„ det Ă€r tvĂ„ bilder som smĂ€lts samman.
Ett annat exempel Àr trollet. Under en skogspromenad trÀffade hon nÀmligen pÄ ett sÄdant. Men eftersom alla inte ser vÀrlden med hennes ögon fick stenen lite hjÀlp pÄ traven.
â Sprickan var dĂ€r. Munnen, nĂ€san och ett litet öga har jag lagt pĂ„. Ett troll kan ha olika skepnader, det Ă€r inte bara stora bumliga John Bauer-troll.
Under resercharbetet har hon noterat Facebookgrupper dÀr folktron i allra högsta grad Àr levande.
â MĂ„nga sĂ€ger sig ha sett en liten gubbe, en vĂ€tte stĂ„ vid trafikolyckor pĂ„ en vĂ€g uppĂ„t i landet. Jag vill inte bli fĂ€rgad av folks Ă„sikter men ja, det finns fortfarande mĂ„nga som tror, sĂ€ger hon och konstaterat att förhĂ„llandet till naturandars vĂ€rld Ă€r mer levande i de nordiska lĂ€nderna Ă€n i mellaneuropa.
â Det kanske har att göra med att vi har stora mörka skogar, man vet inte riktigt vad det Ă€r man ser.