– Jag går upp tidigt på morgonen och ser allt liv, hör surret från humlorna – de lägger sig i rosenskärorna och astrarna som små sängar. Visst vill jag sälja blommor och dra in pengar men att uppleva detta gör mig lycklig.
När Michaela Christiansson Malmström och maken Mikael Christiansson för två år sedan bytte lägenheten vid Tunavallen, där balkongen var smockfull av grönsaker, mot hus i Kungsör satte hon omgående fingrarna i jorden. Det började med en köksträdgård – "hatten av till de som odlar grönsaker – det är så svårt", men snart insåg hon att den verkliga passionen var snittblomsodling. Petunia, jätteverbena, och påfågelblomster drevs upp i krukor och fick snart sällskap av solrosor, rudbeckia och zinnia på friland. För att nämna ett axplock.
– Slowflower är verkligen en ny våg som sköljer över Sverige. Begreppet kommer från USA och står för närodlade blommor och hållbarheten kring blommor. Att de ska vara i säsong precis som man försöker äta i säsong. För varje år ploppar det upp fler av oss.
I våras gjorde hon slag i saken och startade företag vid sidan om arbetet som butikssäljare. Det började med försäljning på Rademachersmedjornas vårmarknad och fortsatte med en producentroll i Reko Eskilstuna. Numera finns blommorna även att köpa på Interflora i Eskilstuna.
– Jag skickade nyligen dit en hel hink med dahlior. Tänk att en rutinerad florist vågade köpa in från en rookie. Den största wow-känslan är responsen, att folk faktiskt litar på mig.
Att nå ut via Instagramkontot @michaelastradgard har förstås blivit viktigare. Det är även via sociala medier hon rådfrågat kollegor och likasinnade.
– Det är en så himla fin bransch. Man upplever inte andra som konkurrenter utan tar varandra under sina vingar. Gå in på vilken sida du vill där någon odlar snittblommor och ställ en fråga, jag lovar, du får svar.
Ett litet huvud skymtar i blomsterhavet. Ella, 4, har lämnat pappa och lillasyster Wera, 1, för att hämta blågröna ägg. Hon passerar nästan obemärkt förbi rosenskäran som inte låtit sig knäckas av skyfallet som nyligen drog förbi.
– Känslan att se sina ungar gå bland blommor som är tre gånger högre än dem själva är ju härlig. Rosenskäran vet jag förresten inte om du får fotografera, den blåste nästan sönder i stormen. Micke kom hem och sa att det såg ut som vanligt. Jo, men då hade jag ägnat fem timmar åt att rädda upp allt.
När frosten kommer får de torkade blommorna ta större plats. Men redan nu växer kransar och buketter fram.
– Det kan ju kännas dammigt, som någonting man höll på med på 80-talet. Fast nu är utbudet ett annat och torkade arrangemang känns trendigt. Många blommor torkar väldigt fint, till exempel mattram som nästan ser ut som brudslöja. Den får ett tydligare uttryck, blommorna blir större.
Michaela smakar en stund på ordet lyx. För henne handlar det om att leva enkelt och ha ynnesten att äga sin egen tid.
– Ungarna är nöjda när de får vara ute, gunga, käka fallfrukt och baka sockerkaka, säger hon och konstaterar att den älskade trädgården trots allt börjar kännas som en mellanlandning.
– Jag har ungefär 100 kvadratmeter till mitt förfogande. Tänk om jag hade haft 500 i stället? Det kan bara bli bättre. Jag tänker redan på nästa säsong.