"En dag när vi fixade mat till barnen sa jag 'jag har alltid velat ha en skäggagam' och min man tittade på mig och utbrast 'jag också!'. Tänk att vi hade varit tillsammans i tio år och aldrig pratat om det?"
Bakom vad som ser ut som en källardörr, på baksidan av ett flerfamiljshus strax intill Torshällaån gömmer sig en bohemiskt inredd och fullproppad liten prunkande oas. I en trea på strax under hundra kvadrat bor familjen Liljebäck, som består av Mikaela, 25 och Simon, 28 – samt deras fyra barn Emanuel, 7, Maybell, 6, treåriga Minneah och Elvira som är tre månader från att fylla ett.
Här bor även två kaniner, två katter, fyra reptiler, en groda och en hamster. Och över 200 krukväxter.
– Jag älskar blommor och växter, konstaterar Mikaela när hon visar runt bland grönflikiga blad och hemmabyggda terrarier.
Familjen är nyinflyttad sedan i höstas och konstaterade snabbt att den omgjorda källarlokalen vid foten av en skogsslänt lämnar en hel del att önska när det gäller dagsljus. Därför är alla hemmets lampor försedda med växtbelysning. På köksbänken står VIP-plantorna som får njuta lägenhetens högsta lumen och i ett hörn puffar en luftfuktare ut välgörande ånga.
– Man får ställa sig frågan vad belysningen ska användas till. Handlar det om att plantan ska frodas och växa så det knakar – eller om att hålla den så pass nöjd att den överlever. Det avgör hur mycket ljus den behöver.
Förutom frågan om hur de har tid för sin underhållskrävande hobby får Mikaela ibland frågan om hur de har råd med den – och fyra barn. För henne handlar det om prioriteringar, barnens behov kommer alltid först. Dessutom sparar hon pengar genom att köpa sticklingar i stället för fullstora plantor ibland. Däremot är det inte aktuellt att tjäna pengar på att sälja egna sticklingar. "Nej, min man släpper dem inte. Han blir lite stressad när jag går runt och klipper blommorna, så det gör jag när han inte är hemma".
Mitt emot den starkt upplysta köksbänken står ett arrangemang av olika pampigt storbladiga vänner. Här gör lampan vad den måste men inte så mycket mer. Ändå verkar Monstera deliciosa och en gigantisk gullranka trivas fint.
Hemma hos fyrabarnsmamman och växtfantasten Mikaela Liljebäck.
Ibland undrar folk hur man ska hinna ha både hobby och barn. Men Mikaela och Simon har mycket av båda delarna. Och barnen älskar att vara med och pyssla om både växter och djur.
– De brukar gå runt och spraya plantorna så de hålls fuktiga. Och sen sprayar de varandra i stället, säger Mikaela och ler.
Mikaela Liljebäck fyllde 25 i dagarna och är mamma till fyra. Hon blev gravid med sonen Emanuel redan som 16-åring och upplevde att hon ofta dömdes för sin ålder. På bilden syns även nio månader gamla Elvira.
När hon var yngre var hon osäker på om hon någonsin skulle vilja skaffa barn. Men när gravid-plusset väl var ett faktum ändrade hon sig snabbt. Och det skedde redan när hon var 16 och sambo med Simon sedan ett år tillbaka. Hon hade börjat fatta misstanke när illamåendet som hade smugit sig på inte ville släppa. Hon gjorde sitt test och ropade i chock till den intet anande pojkvännen. "Vi kör?" – "Vi kör!"
"Jag älskar alla former av rankor, alltså blommor som slingrar och hänger. Mina favoriter just nu är scindapsus pictus, eller silverranka. Och min man gillar alla växter som blir stora. Högst på vår gemensamma önskelista står just nu en Monstera thai constellation, en brokbladig växt som är framtagen i labb för att inte tappa sin varigering. Den är mer fräknig än den mer vanliga Monstera variegata som är mer fläckig."
Hon minns familjens lyckliga reaktioner och omgivningens skepsis – och ett sårande bemötande från mödravården. Att gå på gymnasiet med en växande gravidmage var inte heller superkul och när hon efter två sabbatsår och två barn erbjöds komma tillbaka som 20-åring insåg hon snart att glappet till klasskamraterna var för stort.
– Samhället har en tendens att döma en efter ålder. Jag kunde få höra att "ett barn ska inte ha ett barn", faktiskt främst från mödravården.
"Det var inte jättekul att gå på gymnasiet med en kanonkula i vädret. Man hörde hur det tisslades och tasslades; 'är hon gravid eller bara stor?'", minns Mikaela som var tvungen att springa ifrån varje lektion för att kräkas.
Där och då kände hon sig ofta dumförklarad. Men vartefter barnen har blivit fler och hon har blivit äldre har det slutat.
– Det var stor skillnad när jag fick mitt första barn mot när jag som 24-åring fick mitt fjärde.
Lika säker som hon var på att hon inte ville ha barn, lika självklar är familjen i dag. Ändå har hon sagt "inte igen" efter varje graviditet.
– Men det beror på att jag har blivit så fruktansvärt sjuk varje gång. Värre för varje barn.
Trots att hon var så sjuk innan Elvira kom till världen beskriver Mikaela en "drömförlossning" på Mälarsjukhuset. "Det var en revansch. Personalen den dagen var fantastiska. Om jag skulle träffa dem i dag ... jag skulle nog inte ha några ord, jag skulle bara börja gråta."
Varje gång har hon nämligen drabbats av hyperemesis, med ett extremt illamående och mycket kräks. Hon har även fått kämpa med hepatos, som innebär att man får galla i kroppen som gör att det kliar otroligt mycket. Hon har mer eller mindre varit sängliggandes i nio månader. Fyra gånger.
– Jag har legat inne mycket, med mycket dropp. Men det har det varit värt.
Här inne bor systrarna Maybell och Minneah – tillsammans med kaninerna Björn och Freya. Den relativt nyinflyttade familjen har konstaterat att växter inte trivs så bra i rummet och misstänker att det beror på skogsslänten utanför i kombination med grannbalkongen ovanför.
Med lilla Elvira drabbades hon dessutom av havandeskapsförgiftning.
– Min man tog den senaste graviditeten hårt. Han drömde mycket mardrömmar. Jag var inlagd både innan och efter hon kom och han kunde ringa och liksom kolla om jag fortfarande levde.
I sjuåriga Emanuels rum frodas både växter och reptiler. Han verkar ha ärvt föräldrarnas intresse för växter, konstaterar mamman.
Drömmen om ett hus med en trädgård spirar fortfarande men familjen trivs bra i källarlägenheten – och man behöver inte vistas länge i den för att glömma bort var man befinner sig. Eller ens i vilket land man är.
I en av många hyllor står små sådder och väntar på vårens intågande. Mikaela har storslagna planer för den lilla "tomten" utanför lägenheten, även om hon oroar sig för skuggan från skogsslänten bakom och huset framför.
Lägenheten har minst sagt dåligt ljusinsläpp. Fönstren vetter mot en brant skogsslänt. "Men om det är grönt i skogen så måste det kunna växa något även nedanför", säger Mikaela som har planer för plätten utanför hemmet.
På frågan om varför Mikaela älskar växter så mycket som hon gör svarar hon snabbt och med ett leende:
– De sprider så mycket harmoni!