Vi har bestämt träff på La Creperie i Gallerian och när jag dyker upp där sitter vår jubilar vid ett bord tillsammans med två andra karlar.
– Det är mina gamla arbetskamrater från Berglund Åkeri, vi brukar träffas här och fika mest varje dag, säger Pära och presenterar bröderna Inge och Ellert Johansson.
De flesta av er känner nog igen Pära från hans promenader med rollatorn i stadens centrum och nästan alltid iklädd sin tjusiga IFK-overall.
– Mina ben är fortfarande starka – rollatorn har jag mest för balansen, förtydligar han.
Att IFK Eskilstuna fick ta del av Päras tjänster kan de tacka en annons i tidningen för.
– Jag såg att de sökte ledare, skickade in talongen och blev antagen. IFK hade över 30 gänglag på den tiden och jag blev lagledare för 44:orna. Bröderna "Bryll" (Sören och Åke Eriksson) spelade i ett av våra motståndarlag, säger Pära.
När det senare blev mer av seriespel var vår jubilar lagledare för ungdomslagen födda 1954, 1962 och 1967 – de två senare årskullarna tillsammans med mångåriga parhästen Thomas "Biggen" Larsson.
– Riktigt bra lag alla tre, det är svårt att rangordna dem, men jag undrar om inte 54:orna var allra bäst, säger han.
För att få ett hum om vilka som spelade i de olika årgångarna nämner vi Tommy Karlberg och Christer "Fikon" Andersson födda 54, Zlatko Benko och Matts Lundevall från 62-laget samt 67:orna Kennet Andersson och Magnus Ramquist.
– Jo du, det är många spelare som passerat revy, säger Pära och nämner Curt Spogardh som den han kanske blivit mest imponerad av bland alla hjältar han sett spela på Tunavallen genom åren.
– Spogardh var något alldeles extra, herre gud vilket skott han hade, tillägger han.
Det blev ungefär 30 år som pojklagsledare och därefter har Pära dragit in pengar till föreningen som lottförsäljare på Ica i Nyfors i runt tio år och dessutom hunnit med några år som materialförvaltare i klubben.
– Jag har haft väldigt mycket roligt under de här åren, men nu nöjer jag mig med att vara supporter, konstaterar han.
Han ser A-lagets alla hemmamatcher och så många bortamatcher som möjligt.
– Jag brukar få skjuts till bortamatcherna av Bengt Bandstigen.
Hur var känslan när ni tog klivet upp i trean?
– Det var härligt – det känns som vi äntligen kommit upp ur källaren och jag både hoppas och tror att vi har börjat klättringen uppåt nu. IFK Eskilstuna är en välskött förening med anor.
Vid sidan av fotbollen var vår jubilar även bandyledare i Eskilstuna BS under 25 år.
– Stämmer bra det, jag var med när vi bildade föreningen, upplyser han.
Var det idrotten som gjorde att du förblev singel?
– Det kan man nog säga – det blev idrott i stället för familjeliv och det kan jag ångra lite ibland.
Vid sidan av idrotten har vår jubilar jobbat som chaufför i stort sett hela livet och ett av de stora intressena har varit fjällvandring.
– Att åka upp till Saxnäs ytterligare en gång vore roligt – vi får se om det blir något av med det, säger han och får något drömskt i blicken.
När jag ber Pära beskriva sig själv blir han tyst så jag påstår att han nog kan uppfattas som lite butter ibland.
– Jaså, tycker du det, det är nog bara mitt utseende. Jag kan ju inte gå omkring och skratta hela tiden, då tror ju folk man är tokig, svarar han och skrattar glatt.
Att han nu fyller 80 år kan han knappt begripa.
– Det är väldigt svårt att förstå, men med tanke på allt man varit med om så stämmer det nog, säger Pära som firar högtidsdagen med ett gäng kompisar.
– Aina Lundevall ska hjälpa mig med det praktiska – hon och hennes familj har betytt väldigt mycket för mig under många år, tillägger han.
Innan vi skiljs åt kräver Pära att jag ska nämna Gamla IFK:are och Klubb 13.
– Tisdagarna med Gamla IFK:are på Balsta är veckans verkliga höjdpunkt och Klubb 13 är ju Lennart Lindhs skötebarn, informerar Per-Erik Carlsson.
En idrottsledare som brinner för och närmast vigt sitt liv åt anrika IFK Eskilstuna.