När jag hälsar på hos Rolle Berg en fredagsförmiddag i oktober har han bara fyra arbetsdagar kvar innan han uppnår 50 år på företaget.
– Ja du, nu är det nära, säger han och berättar om hur det gick till när han anställdes.
– Jag fick en lapp av Algot Jenestam på Arbetsförmedlingen och gick med den till Oskar Nilsson som var verkmästare på Elverket. Han synade mig uppifrån och ner innan han sa att jag fick jobbet och kunde börja kommande måndag.
Att han skulle bli kvar på firman i 50 år hade han nog inte kunnat ana där och då.
– Nej knappast, men jag har stortrivts på jobbet och faktiskt aldrig längtat härifrån. Jag tog tjänstledigt och läste på Komvux några år på 70-talet, i övrigt har jag jobbat hela tiden, säger Rolle och häller upp nybryggt kaffe i våra muggar.
Efter en tid som springgrabb blev han lärling på bygget, han utbildade sig till elektriker och drog elkablar några år innan han började som mätaravläsare 1976.
– Och där är jag kvar än – 40 år senare. I början var det karbonpapper mellan papperna som kunderna skulle skriva under, nu går allt på data och det är automatisk avläsning varje timme, säger Rolle och garvar åt dåtidens stök och bök.
– Jag har varit med om en otrolig utveckling, det är ju ett helt annat samhälle i dag. När jag började var vi 18 anställda, nu är vi närmare 500, konstaterar han.
Vad har varit bäst med ditt jobb?
– Friheten och kontakten med alla människor i ständigt nya miljöer runt om i Strängnäs och Eskilstuna – jag har lärt känna otroligt många människor och fått höra sanningar i massor. Många äldre har visat mig ett stort förtroende om saker som givetvis stannar mellan oss.
Vad kommer du sakna mest?
– Mina fantastiska arbetskamrater – surret och alla sköna gliringar oss emellan. Kunderna förstås och mina hyggliga chefer.
50 år på samma firma – det torde väl nästan vara världsrekord?
– Nej du, det är inte ens rekord hos oss. Hilding Nylén var på firman i drygt 51 år innan han gick i pension.
Vid sidan av jobbet har Rolle hunnit med att vara hockeyledare i Strängnäs och Åker i drygt 20 år.
– Det började med att jag var ledare för sönernas lag och tyckte det var så roligt att jag fortsatte sedan de lagt av. Jag var till och med tränare för A-laget i Åker tillsammans med Raoul Krigholm en säsong i början av 90-talet. Vi åkte ut så det stänkte om det och jag var inte riktigt mogen för den uppgiften, erkänner han.
Hur var din egen hockeykarriär?
– Inte mycket att tala om – jag spelade i Södertälje SK ett kort tag i yngre år – men jag åkte mest offside ...
Rolle Bergs stora intresse här i livet har varit musiken.
– Så är det verkligen. Jag började spela trummor i unga år, först på morsans kaffeburkar och senare på riktiga trummor. Jag har spelat i många band genom åren och numera är det "Rogge Roll duo" som gäller, den har jag tillsammans med Tobbe Pettersson. Vi är ute och spelar ett par tre gånger i månaden - på kalas, event eller företagsfester.
Någon beskrev dig som en "riktig guldpärla"– hur skulle du beskriva dig?
– En social och pratglad man skulle jag säga, jag är rätt lugn av mig och brusar sällan upp och så är jag strukturerad med många gula kom-ihåg-lappar omkring mig.
Under ett antal år körde Rolle och Kenneth Kriegholm musikunderhållningen "Livat i holken" i Ugglans Park på måndagarna under sommarhalvåret – det var så uppskattat att duon utsåg till Årets kommunbor i Strängnäs 2008.
– Ett roligt minne, säger han blygsamt.
Vad ska du göra som pensionär?
– Det blir mer musik och låtskrivande, jag hoppas få ihop till en bok till och dessutom köpte Eva och jag en husbil i våras. Jag kommer inte gå sysslolös.
Eva ja, henne har vi ju glömt – när och hur träffade du henne?
– 5 januari 1970, utanför hotell Rogge – hon ramlade på gatan utanför krogen och man kan säga att hon föll för mig direkt.
Hur är hon?
– Hon är omtänksam, toppenbra och har båda fötterna på jorden.
Är det något avskedsfirande planerat på jobbet?
– Jag vet faktiskt inte, men någonting lär det väl bli.
Skulle nog tro det ...