– Okända människor stannar till, glor och undrar vad sjutton jag har gjort. De skänker glädje åt andra också.
Sari Andersson låter förlägen och stolt på samma gång när hon virvlar runt bland gräsplättens 30-talet dahliasorter, flera högre än henne själv.
– Jag är 151, dessa skulle egentligen bli 120 centimeter, det är helt galet.
Det tog fart då hon blev medlem i en Facebookgrupp för dahliaentusiaster. Hällbybon, som tidigare ägnat sig åt perenner, tänkte till att börja med ge sig på några få sorter men blev inspirerad.
– Man kan väl säga att det spårade lite, jag blev besatt, säger hon och slår sig ner vid trädgårdsmöblerna där blommor som snart gjort sitt bildar ett färgsprakande blickfång på ett fat.
Att utse en favorit visar sig vara omöjligt.
– Åh, det går inte att välja. Dinnerplate-dahlior är jag galen i, min största var 30 centimeter. Jag älskar formen på bladen, att den vrider sig. Bolldahlior eller pompon är perfektion. Sedan har vi kaktusdahlior och näckrosdahlior som är helt fantastiska. Man tittar på dem och stressar av, det är terapi. Det är svårt att vara ledsen eller arg när man betraktar de fulländade blommorna.
Hur lyckas man med dahlior?
– Mycket sol, mycket näring, mycket vatten. Och kärlek såklart.
Inga andra hemlisar?
– Hästskit! Jag gick till ett stall med spade, stövlar och en plastsäck och frågade. De sa: Help yourself!
Under resans gång har hon lärt sig ett och annat om hur ohyra bekämpas.
– Myror tycker inte om fun light – de försvann när jag sprayade. Sedan hade jag löss och sprutade grön såpa och vatten. Mot tvestjärtar testade jag vitlöksvatten och kaffesump, inget funkade förrän jag beställde neemolja på nätet. Den är växtbaserad, från Indien.
Sniglar då?
– Där har jag haft tur. De få små som dykt upp har jag jagat med ficklampa.
Det är en självklarhet att blommorna fotograferas. Vilka som sedan ska förstoras för att pryda väggarna återstår att se.
– Jag vågar inte tänka på hur många bilder jag redan har i min telefon, säger hon och kommer in på ämnet vinterförvaring.
– Förvaras de bara rätt har jag dahlior så länge jag lever. Nästa år blir det mer färgkoordinerat.
Apropå nästa år, kan du ha nördat in på en annan blomma då och dumpat dahlian?
– Nej. Den är som ett konstverk där den står och skimrar i morgonsolen eller med vattendroppar på kronbladen efter ett regn. Jag överger aldrig dahlian.