Positiv, pratsam och pigg – den 29 juli fyller Guy Svensson 90 år.
Den livsavgörande dagen finns inte förevigad i det fotoalbum Guy Svensson tagit med när han slår sig ner på innergården. Men tiden därefter gör det. Han blickar mot sin grönskande balkong och berättar om livet som stundande 90-åring med barndomens svartvita minnen vilande i famnen. Även om umgänget med familjen inte blir som vanligt i coronatider har han inga problem att få dagarna att gå. Matlagning, balkongfix och promenader i kvarteret på norr tillhör även de glädjeämnena.
– Alltid hittar jag någon att prata med, säger han glatt och slår upp albumet.
Bilderna från 30-talet väcker nyfikenhet men eftersom Guy för stunden delar med sig av favoritrecept får de vänta. Han ler åt frågan om han alltid är så positiv och pratglad.
– Ja, och så är jag glad att huvudet är med – än så länge.
Vem har du fått ditt positiva sinnelag från?
– Det har jag efter min far, säger han och pekar i albumet.
Du kände dig inte sviken av honom?
– Inte det minsta.
Den arbetslöse muraren Olle Svensson lämnade bort sitt barn 1933. Far och son behöll kontakten. BIlden är från Guys konfirmation.
Så börjar han berätta. När båten anlände till Strängnäs den 9 juli 1933 väntade fabrikör Oscar Eriksson från Torshälla på sitt sommarbarn. Guy placerades i baksätet, bredvid främlingens vuxna dotter. Senare skulle han komma att kalla henne mamma, men där och då var paniken total.
– Jag vrålade och skrek för jag var rädd för kvinnor. Mamma dog när jag var nio månader och när pappa sökte jobb lämnade han mig på barnkrubba. De var elaka där.
Placeringen i Frälsningsarmens regi gällde över sommaren men så småningom bestämdes det att Oscar skulle bli Guys fosterpappa.
– Det var kärleksfullt, ett paradis med trädgård, båt och bil. Kom Oscar åkandes utan mig frågade folk om jag var sjuk. Jag var alltid med, säger han och visar en bild på bilen – en Hudson Terraplane Deluxe.
I huset bredvid bodde Allan Eberling. Grannsämjan var god.
– Eberling gillade inte märkvärdiga människor och det var inte Oscar.
Ett paradis – så beskriver Guy Svensson uppväxten i Torshälla hos fabrikör Oscar Eriksson och hans vuxna dotter Elisabeth.
Kontakten med pappa Olle bestod men Torshälla var hemma. De första skolåren tillbringades på Holmens skola. Långt senare återvände han till platsen, då som aktiv i PRO. Via arbetet som produktionstekniker träffade han Ulla. De gifte sig 1957 och fick två döttrar, Ewa och Lena. 1978 gick hustrun bort. Då var minstingen Lena 12 år.
– Det var jobbigt.
Orden flödar inte lika frikostigt som under resten av samtalet. Han ler stort när han får höra vad Lena sa då hon tipsade tidningen om sin pappas 90-årsdag.
– Pappa var fantastisk och skötte allt. Han har varit strong.
På en semesterresa till Gambia berördes Guy av mötet med en optiker som berättade om fattigdomen och behoven. Väl hemma annonserade han efter glasögon och häpnade över gensvaret.
– Det kunde hänga påsar på dörrhandtaget. Jag och flickorna åkte dit med 10 000 glasögon. Sedan blev det flera resor med sjukvårdsmaterial.
Dina första år i livet präglades av fattigdom och som vuxen...
– ... hjälpte jag fattiga. Jo, men jag har inte tänkt på det så. Det var mer självklart. Skriv nu bara inte så det låter skrytigt, det var många som hjälpte till.
I 60-årsåldern mötte han Alice. De fick dryga tjugo år tillsammans innan hon gick bort.
– Man ska vara tacksam för det man har, säger han och kommer in på döttrarna med familj.
Den blivande 90-åringen uppskattar matlagning och regelbundna promenader. "Alltid hittar jag någon att prata med".
Hur ska du fira födelsedagen?
– Då ska flickorna och jag äta lunch. I augusti blir det fest hos ett av barnbarnen. Han har stor tomt där man kan hålla avstånd.