Utan mobilens GPS hade jag knappast hittat ut till familjen Widerholms kåk ute i Åsbergstorp, men när jag närmar mig den gula villan ser jag en man på förstutrappan och jo då, nog är det vår jubilar alltid.
– Vi byggde huset i slutet av 70-talet och trivs utmärkt här. Jag uppskattar lugnet och närheten till naturen, säger Sten och bjuder in mig i stugvärmen.
På köksbordet ligger Eskilstuna-Kuriren och Sten berättar om dagens skörd av gamla elever han läst om på sportsidorna denna måndagsmorgon.
– Jag var ju rektor på Stålfors i ungefär 20 år så det är rätt många elever man mött under den tiden, säger han.
Uppväxten i Fröslunda beskriver han som suveränt bra.
– Det vimlade av ungar och precis som alla andra grabbar började jag spela fotboll i Verdandi i unga år, säger Sten.
Blev det någon storspelare av dig?
– Nej det kan jag nog inte säga, jag var en slitvarg på mittfältet. Men det blev några säsongers A-lagsfotboll i division 4 med BK Sport när jag var senior.
Hur var du i skolan?
– En medelmåtta, men jag hade lätt för språk.
Efter grundskolan gick Sten Handelsgymnasiet på Stålforsskolan och första jobbet var som leveransbevakare på BM.
– Jag var bara där ett år, men hann få mycket skäll av basarna under den tiden, säger Sten och skrattar åt minnet.
Han läste psykologi, historia och sociologi på universitetsfilialen i Örebro och kort senare utbildade sig Sten till SYO-konsulent.
– Jag jobbade som SYO-konsulent några år och hann även med några år som fortbildare av lärare innan jag fick en tjänst som rektor på Björktorpsskolan, sammanfattar vår jubilar.
Under åren som SYO-konsulent träffade Sten sin blivande hustru Marianne som var och fortfarande är lärare på Stålfors.
– När jag fick erbjudande om att bli rektor på Stålfors tackade jag först nej, att vara rektor på min frus skola kändes inte helt bekvämt. Men efter lite övertalning ändrade jag mig och det var aldrig några problem, konstaterar han.
Hur är Marianne?
– Hon är en riktig allkonstnär – hon klarar det allra mesta. Till skillnad mot mig ...
Vi börjar prata om lärare från förr och vilka "Caligula-typer" det fanns bakom katedrarna när det begav sig – Sten var dock ingen dylik.
– Nej du, jag var nog en jäkligt snäll rektor och min dörr stod alltid öppen för eleverna. Men när det gällde mobbing sa jag ifrån ordentligt. Mobbing är det värsta jag vet och spår av det kan följa en människa i hela livet.
Vid sidan av rektorsjobbet har vår jubilar haft en lång rad engagemang – han satt i kommunstyrelsen för S under en mandatperiod, han var ordförande i Väster kommundelsnämnd, socialnämnden, Triangelns IK och Näshultagården AB samt vice ordförande i Kommunfastigheter.
– Jo du, jag var rejält inne i ekorrhjulet under många år. Dessutom hade jag fyra barn som alla idrottade och skulle skjutsas runt till olika evenemang. Ett tag spelade alla fotboll i Triangeln och då var jag både ordförande i föreningen och tränare för 77-killarna.
– Åren i socialnämnden var mycket lärorika och nu vet jag att vem som helst kan åka dit på droger och annan skit – oavsett uppväxtförhållanden, fortsätter Sten.
Han berättar om gamla elever som farit illa och som han varit stöttande person åt genom frivården.
– Jag åker in till Eskilstuna i stort sett varje dag och då möter jag ofta före detta elever. Att då få träffa någon som fått rätsida på livet gör mig så glad, säger Sten.
70-årsdagen firade han redan i maj – tillsammans med fru, barn och barnbarn på Mallorca.
– Så är det, nu är det färdigfirat, konstaterar han kort.
Hur är känslan att bli 70 bast?
– Jag känner mig fortfarande fräsch, men 70 år låter förbannat mycket.
"En genuin man - helt i min smak", tänker jag när jag brummar mot staden igen – enda minuset var väl den på nätet inhandlade portionssnus han bjöd mig på innan vi skiljdes åt och som jag var ofin nog att raskt spotta ut när jag kom utom synhåll.
Börja för bövelen med Ettan lös igen Sten!