Tage Berglund: "Jag trivs med lugnet, tystnaden och friheten här i Härad"

Våren 1961 åkte Tage Berglund till Kongo som FN-soldat . Totalt blev det 7,5 lärorika månader i Afrika.– En av kompaniets soldater och totalt 19 svenskar dog under åren där nere, säger onsdagens 80-årsjubilar som slutade fira födelsedagar under tiden i Kongo.

Eskilstuna2016-11-30 07:57

Egentligen är det personalen på försvarsfordonsmuseet Arsenalen vi ska tacka för att Tage är med i tidningen för att berätta sin historia – de skrev nämligen ett mejl till oss: "I Strängnäs mycket välbekante Tage Berglund fyller 80 år – en veteran med många minnen, politiskt engagerad och en enastående guide hos oss. Vi vill gärna att han är med i tidningen", stod det.

– Trevligt mejl, säger vår jubilar när vi ringer och han tackar snart ja till medverkan i bladet.

– Jag har varit guide på Arsenalen sedan de slog upp portarna i juni 2011 och trivs mycket bra med uppdraget, säger Tage när vi sedan träffas i Härad ett par veckor före bemärkelsedagen.

Tage växte upp i Vingåker med föräldrar och en lillebror.

– Våra föräldrar var fantastiska, de levde verkligen för mig och lillebrorsan Hans, intygar Tage som bara var 17 år när han gjorde militärtjänstgöringen på Lv 6 i Göteborg.

– Det var ont om jobb hemma i Vingåker och jag fick chansen att rycka in vid så pass unga år. Jag hade mycket bra befäl som ställde krav på oss och vi fick lära oss att ta hand om oss själva, fortsätter han.

Som 22-åring var Tage landets yngsta som gick Arméns underofficersskola i Uppsala och några år senare anmälde han sig till FN-tjänst och i maj 1961 kommenderades han som soldat till Kongo.

– Jag var sergeant och vår bataljon bestod av vanliga värnpliktiga. Efter några månader i Elizabethville flyttades vårt kompani 160 mil bort till en flygbas i Kitona. Den 24 oktober var vi tillbaka och då fick vårt kompani ta hand om ett av FN:s flyktingläger. Där fanns 45000 människor från sju olika afrikanska stammar med var sin stamhövding – det var inte helt lätt att få alla att komma överens, säger Tage och ler snett.

– På min 25-årsdag skulle det ordnas en fest för mig, men jag ville inte bli firad i samband med alla hemskheter och allt dödande i flyktinglägret. Där och då bestämde jag mig för att aldrig göra något stort av mina födelsedagar, säger Tage utan att i detalj gå in på de hemskheter han fick uppleva.

Fick ni någon hjälp att bearbeta era upplevelser när ni kom hem?

– Vi skulle få prata med en psykolog efter tiden i Kongo, men de har fortfarande inte hört av sig till mig. Det är Inger som varit min psykolog genom åren.

Har du fortfarande spår kvar av tiden i Kongo?

– Jag kom därifrån på julafton 1961 och till julen brukar minnena komma. Jag hade mardrömmar i många år, men nu har de upphört.

Tage var på regementet i Norrtälje tre år och därefter blev det P10 i Strängnäs till han fick avtalspension som 56-åring och avslutade den militära karriären som hemvärnschef i Strängnäs där han byggde upp en organisation som letade efter försvunna människor.

– Det var Hans Sjöberg och jag som jobbade ihop då – vi var lite av föregångare till Missing People, säger Tage.

Under många år var Tage engagerad politiker i Folkpartiet, satt i kommunalfullmäktige i Strängnäs och arbetade lokalt, framför allt för barnens bästa i Härad.

– Men nu har jag lämnat politiken och är partipolitisk obunden, konstaterar han.

Födelsedagen går som alltid i lugnets tecken och firas lördagen innan han fyller tillsammans med sina närmaste.

– Men i september dök ett gäng gamla militärelever till mig upp här i Härad och firade mig i förskott. Det var nio bilar här ute på gatan, en väldigt rolig överraskning, säger Tage och skrattar.

Blivande livskamraten Inger träffade han på dans i Uppsala 1960, det blev förlovning året efter och giftermål i Uppsala Domkyrka ytterligare ett år senare.

– Tänk att hon orkat med mig och alla mina tankar och minnen under dessa år, det är ju fantastiskt, säger Tage och ler mot sin fru.

När hamnade ni här i Härad?

– Vi byggde huset 1969 och här vill vi vara kvar, även om huset är lite för stort för oss två. Jag trivs med lugnet, tystnaden och friheten.

– Och tänk att ha naturen just utanför knuten, tillägger Tage och pekar mot skogen.

På de snösliriga vägarna hemåt tänker jag på de himmelsvida kontrasterna Tage har fått uppleva på sin livsresa – från tragedierna där och då i Kongo till stillheten här och nu i Härad.

Jag förstår att han är tillfreds med sin nuvarande tillvaro.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om