– Här i stan finns det liv! Sundsvall var fint men det är så kallt och väldigt lite människor där. Här är det varmare och det finns mycket att göra i centrum. Det är jättefint här, säger han.
Han arbetar som musikpedagog på Björktorpsskolan och spelar främst klassisk gitarr men även ukulele och det orientaliska instrumentet oud. Han komponerar sin egen musik och gillar att blanda olika stilar.
Innan kriget bröt ut studerade Wisam Al Hamoud musik på universitetet i Kairo. När mormodern dog återvände han till sin hemstad Damaskus för att delta i begravningen men kunde sen inte återvända till studierna på grund av militärtjänst.
– Jag gjorde militärtjänst i två år som musiker på en officersklubb. Det är bättre att spela musik än att kriga.
I stället för att återvända till universitetet började Wisam studera själv och fortsatte samtidigt som turnerande musiker runt om i Mellanöstern med olika band.
– Georges Wassouf är en musiker jag spelat mycket tillsammans med, han är som Mellanösterns motsvarighet till Michael Jackson, men spelar orientalisk musik.
Wisam bodde i Damaskus med sin fru Roula och dotter när kriget bröt ut. Först var det bara protester och familjen väntade på att läget skulle bli bättre, men sen kom inbördeskriget.
– Vårt område var lugnt men en natt var det en bomb som smällde. Vår dotter som var bebis blev jätterädd och skrek. Vi satte oss med henne i badrummet, lyssnade på musik och skrattade, till sist somnade hon men då kände jag att 'vi måste härifrån'.
Roula var gravid igen och föräldrarna ville inte att kriget skulle påverka barnens uppväxt. I september 2015 flydde familjen till Istanbul, Turkiet och sen Sverige. Här fortsatte Wisam att studera men i stället för universitet valde han att studera till musikpedagog på Ålsta folkhögskola. Att lämna allt i Syrien var däremot inte lätt.
– Det var en mardröm att fly, allt blev kvar där. Vänner, familj, våra saker, och mitt jobb, mitt jobb! Det är jättesvårt att komma till ett nytt ställe och inte känna tillhörighet, man undrar vem är jag?