Irland kan bjuda på regnväder som heter duga. "Det är som fuktig trasa som sveper in dig från alla håll – det finns inget sätt att komma undan. Paraply är bara att glömma på grund av blåsten. Då flyger du som Mary Poppins över slätten", säger Johanna Holmstedt.
Minns du "PS I love You" där Hilary Swank inte bara förälskar sig i en ny man efter makens död utan även faller för gemenskapen och charmen på den irländska landsbygden? Johanna Holmstedt, 49, har inte sett filmen men vågar ändå lova att verkligheten överträffar dikten.
– Du kan sitta på en buss och någon börjar sjunga – då sjunger andra med. Jag har gått på stan i Cork och sett stöddiga tonåringar dra fram en gitarr. Plötsligt sjunger alla.
Hon bedyrar att den som går ensam till puben inte förblir ensam.
– Och om du frågar om vägen får du lyssna på stans historia, vilken pub som låg på vägen dit du ska och hur den brann ner för 20 år sedan. Till och med i Dublin hälsar folk på gatan.
Johanna Holmstedt kommer från Borsökna där barndomens somrar tillbringades med att spela flipperspel. Ett annat spelintresse – "jag är en inbiten, stolt gamer" – fick henne att efter diverse flyttar inom landet dra till Spanien.
– Är du World of Warcraft-tokig träffar du folk från hela världen. Jag och en kille från Spanien kom så bra överens att jag lämnade jobbet som teknikpedagog och flyttade dit 2007.
Att Spanienvistelsen blev tillfällig berodde inte på landet i sig. Johanna Holmstedt fick reda på att hon hade diabetes och även om spanskan var bra gick gränsen vid läkarsamtal. I samma veva hälsade hon på vänner i Cork. Båda jobbade på hennes drömställe, spelföretaget Blizzard som ligger bakom World of Warcraft. Där fanns det inga lediga jobb men väl ett på Apple. På väg till anställningsintervjun fick hon sällskap vid busshållplatsen.
– En liten tant kom fram. Hon såg ut att vara 195 år och pratade som om hon känt mig hela livet. Om vad sonen Sean gjort i helgen, att deras Mary skulle ha barn i höst, släkthistorien på 15 minuter. Sedan var det 'ha en bra dag' och så såg jag aldrig henne mer. Då tänkte jag: Jag är född i fel land, här ska jag bo.
Byn Mayo ligger en och en halv timme utanför Galway.
2008 gick flyttlasset och spanjoren hängde på. Jobbmässigt blev det varken Apple eller Blizzard, i dag arbetar Johanna Holmstedt på antibedrägeriavdelningen på Paypal. Och hon är gift med en svensk. När hon och spanjoren gått skilda vägar tog hon kontakt med en ungdomsförälskelse. Ett halvår efter att det klickat sa Manuel Santiago upp sig från sitt fasta jobb i Göteborg.
– Han hade hört talas om naturområdet Connemara, det känns som ett landskap på Mars. Vi bor i Mayo utanför Galway, Connemaras lillasyster. Kustlandskapen är fantastiska, det är lite minifjordkänsla. Kargt och vilt med rostbruna torvmossar och lilablommande ljungfält. Tar vi en promenad på 15 minuter kan vi doppa tårna i Atlantvatten.
Makarna funderar på att skriva en guidebok till svenskar.
– Elektriciteten är amatörmässig. I en av mina första lägenheter hade de isolerat så dåligt att det regnade i köket om man riktade duschslangen fel, säger Johanna Holmstedt och berättar att ett helt kapitel kan vigas åt parkering.
– Här är det felparkeringar, dubbelparkeringar och trippelparkeringar. Parkeringsvakterna bara skrattar. Sedan har vi en teori: För att få kallas by måste det finnas tre saker, en pub, en kyrka och en skönhetssalong.
Hon lyfter gärna utvecklingen när det gäller synen på abort och hbtqi-frågor.
– Tidigare var det nolltolerans, som svensk stack det i ögonen. Vi hade ett fall där fostret var dött, kvinnan ville göra abort för det var risk för hennes liv. Men det fick hon inte. Hon dog. Det var otroligt omskrivet, många ändrade uppfattning. 2017 genomfördes en folkomröstning där en stor majoritet var för att tillåta abort. Jag var också provocerad över att homosexuella inte hade rätt att gifta sig eller ingå partnerskap. Det ändrades också för några år sedan.
Om du inte vill vara själv på puben behöver du inte vara det. Det bedyrar Johanna Holmstedt, här med maken sist hon besökte lokala puben. "Vi har en teori: För att få kallas by måste det finnas tre saker, en pub, en kyrka och en skönhetssalong.
Sist Johanna Holmstedt besökte Eskilstuna fick maken se Vikingastenen i Kjula.
– Vi kan läsa runor båda två. Jag kan längta efter Borsökna. Men inte bara efter platsen utan en annan tid. Och jag saknar Kalles kaviar. Vännerna klagar på att de kostar för mycket i porto.
Även om hon håller sig uppdaterad finns ett visst mått av 70-talsnostalgi i Sverigebilden.
– Jag borde köpa en folkabuss och åka omkring här. Manuel kan köra så spelar jag ABBA på ukulele.
Någonting säger mig att du är på Irland för att stanna?
– Ja, vi har funnit vårt paradis.