Mujtaba Alizada fann armbrytningen av en ren slump. Under vintern 2020 hade hans storebror fått upp ögonen för sporten och i sökandet efter en bra klubb bad han sin lillebror om hjälp. Mujtaba hittade den före detta världsmästaren Roine Eklunds klubb i Flen, Flen sport och hälsa. Lite visste han då att det skulle bli starten på hans rekordsnabba- och framgångsrika karriär.
– Jag följde med min bror till första träningspasset och fastnade direkt, det var så kul. Från den dagen föddes min kärlek för armbrytning.
Mujtaba med sina drygt två år av erfarenhet inom sporten tävlar nu på samma nivå som andra armbrytare med flera års erfarenhet i sin rankning J-18 och viktklass 65kg.
– Roine, min tränare, märkte att jag utvecklades väldigt snabbt och efter ungefär ett halvår började jag tävla i Sverige och varannan gång kom jag på första plats. Då märkte jag själv att jag hade talang för det här.
Vad är det allra bästa med armbrytning?
– Att det är en individuell sport där man själv måste kämpa för att bygga upp sig. Det är jag som måste jobba hårt för att få ett bra resultat.
Under våren 2021, efter bara några månader av armbrytande, gick Mujtaba in i en depression. Enligt honom själv förstörde det hela livet.
– Jag tappade motivationen helt. Jag kunde inte fokusera på skolan, mina vänner eller armbrytningen. Jag skippade träningen i sex månader. Allt blev förstört.
Mujtaba sökte hjälp hos flera läkare men det var hos skolsköterskan han tillslut fick hjälp. Råden om att fortsätta kämpa och försöka gå till träningen fast det var jobbigt talade till honom och så småningom var han tillbaka hos Roine Eklund och innanför väggarna på Flen sport och hälsa. Då var det en och en halv månad kvar till VM i Bukarest, Rumänien.
– Jag kände mig inte alls förberedd men Roine trodde på mig. Jag tvekade länge på grund av depressionen, men slogs plötsligt av en tanke om att jag ville vinna hela VM. Så jag körde ändå. När matchen tog slut sa han, ”grattis du har kommit till en tredje plats och nu vet alla vem du är”. Det var den bästa stunden i mitt liv.
VM i Bukarest i oktober var inte sista gången i Rumänien för Mujtaba. I maj tidigare i år åkte han tillsammans med två andra talanger från Flen, Zilan Mercan och Linus Knutsson, och tävlade i EM. Det slutade med att han kammade hem en silvermedalj.
Hur bygger du upp styrkan som krävs för att vara en bra armbrytare?
– Armbrytning är en sport där du behöver träna från höften och uppåt. Jag fokuserar på mina armar och min rygg och tränar med speciella armbrytningsredskap. Jag brukar också bryta arm med mina bröder en gång i veckan. De pushar och stöttar mig för att jag ska nå mina mål. Min mamma brukar säga att jag har fått min styrka från min pappa. Han dog när jag var liten, men han brukade alltid bryta arm och vinna över alla.
Mujtaba har precis tagit studenten från Framtidsgymnasiet i Nyköping med inriktning ekonomi. Under sommaren väntar hård träning och förberedelse för i oktober är det dags för VM igen. Tillsammans med sin tränare Roine och två till armbrytare från klubben i Flen åker de till Turkiet för att representera Sverige.
Hur kommer det gå i VM?
– Lika bra som första gången, brons. De jag tävlar med följer jag på sociala medier och jag kan se hur de utvecklats. Jag har inte kunnat träna lika mycket. Det krävs att jag går på klubben och tränar och det hinner jag inte lika mycket nu på grund av mitt jobb. Därför kommer det gå lika bra som första året. Men man vet aldrig, det kanske går bättre. Allt är möjligt om jag vill.
Har du någon ritual inför varje tävling?
– Jag brukar sitta i fred och lyssna på musik. I huvudet går jag igenom mina olika strategier och ser framför mig hur det kommer att bli. När det är fem minuter kvar kickar mitt adrenalin igång och då är jag redo.
I framtiden drömmer Mujtaba om att öppna en egen klubb i hemorten Oxelösund. Han märker att han har inspirerat andra ungdomar att börja köra armbrytning. Men även om han öppnar en egen klubb kommer han fortfarande att vända sig till sin tränare för tips och råd.
– Roine är som en pappa för mig trots att jag inte har känt honom så länge. Han gör alltid sitt bästa för att jag ska komma dit jag vill.
Hur hade livet varit utan armbrytning?
– Det skulle vara väldigt tråkigt. Armbrytning har blivit min rutin och vana, det är hela mitt liv.