Som liten drömde Annika Jankell om få hålla på med teater och dans. Kanske bli berömd och få fina priser. Samtidigt har nyfikenheten alltid varit en stark drivkraft. Och så här i efterhand tycker hon inte att det är konstigt att det blev journalistik i stället för skådespeleri. Även om hon fortfarande ångrar att hon aldrig ens försökte söka till scenskolan.
– Det är en av mina stora sorger. I dag förstår unga att omfamna sina misslyckanden, och lära sig av dem. Så har i alla fall jag uppfostrat mina ungar. Men då trodde jag att man bara fick en chans.
Yrkesbanan som journalist började på sätt och vis med en språkresa till Wales när Annika var 14 år. Där bestämde hon sig för att hon skulle plugga utomlands. Bara något år senare åkte hon till USA som utbytesstudent. Efter att ha hållit ett uppskattat föredrag på Rotaryklubben i Wisconsin fick hon erbjudandet att hålla i ett radioprogram varje fredag. Upplägget var enkelt och handlade om skillnader mellan Sverige och Amerika. Allt från skolmaten och religion till barnaga och huruvida det var tillåtet att köra bil onykter.
– Programmet blev jättepoppis. Folk ringde in och tyckte att jag var gullig med min svenska accent.
Annika Jankell gör en paus, dricker lite grönt te, tar en bit av lussebullen och drar tillbaka håret som är lika långt som för trettio år sedan. Då var hon 25 och hade just avslutat sina journaliststudier och fått jobbet som tv-programledare för "Listan". Musikprogrammet visade nya artister som Peter Le Marc, Tomas Di Leva och Lili och Susie och lockade varje vecka mer än en miljon tittare.
Och Annika Jankell stormtrivdes. Men inte så mycket att hon ville tacka ja till en fast tjänst. I stället gick hon så småningom vidare till TV4 för att leda program som "Bluffmakarna", "Direkt från Berns" och "Sommarvågen".
Så har det rullat på. Eller som hon själv beskriver livet – "som en karusell man hoppar på". Under åren har hon varvat mellan tv, radio och tidningar. Varit chefredaktör, haft eget radioprogram i P4, föreläst och konfererat seminarier.
Du har gjort så mycket. Blev det som du tänkte dig?
– Både ja och nej. Jag har brottats med massa saker som att balansera karriären med att vara ensamstående förälder. Ändå har jag haft så många toppjobb och är stolt och glad över det jag har gjort. Jag har varit en riktig arbetshäst när jag har fått ett uppdrag.
Men mellan varven har Annika Jankell väntat som "en panelhöna på att bli uppringd", som hon uttrycker det.
– Om jag hade varit lite mer strategisk, tackat ja till fast jobb, hade jag nog kunnat styra det mot att få göra min variant av "Oprah" – det vore en dröm. Samtidigt känner jag att jag behövs nu mer än någonsin. Inte minst för alla kvinnor i min ålder. Förhoppningsvis finns det en smart tv-chef som inser att det är dags för en comeback för mig, säger Annika och ler.
Lena Wreede