Många har mött Aina Jonsson i hennes roll som borgerlig vigselförrättare eller som borgerlig begravningsförrättare. Hon har även varit överförmyndare. På 80-talet var hon heltidspolitiker i Katrineholm, och ordförande för skolstyrelsen som det hette då. Nu underhåller hon, tillsammans med andra, på äldreboenden.
– Jag har alltid gillat det där att spöka till det, sjunga och spela, säger hon.
Livet började i Fjellskäfte där pappa var lantarbetare och mamma mejerska. Familjen flyttade sedan till Granhed där Aina gick i skola.
– Granhed är en speciell bygd. De har mycket gemenskap med varandra där.
Där fanns NTO:s barntempel och där spelades föreställningen Pippi Långstrump med unga Aina i huvudrollen.
– Det var jätteroligt! Jag kommer ihåg replikerna än. Fortfarande frågar folk "var det inte du som spelade Pippi?".
Aina Jonsson ägnar sig åt många saker, en av dem är att skriva ihop sånger när det drar ihop sig till bemärkelsedagar och annat.
– I stället för att hålla tal vid Tekniska skolans jubileum så sjöng jag en sång, berättar hon om ett tillfälle då gåvan kom till pass.
Nu är det Aina som har bemärkelsedag. Den 3 januari fyller hon 80 år och ska fira med kalas på trettondagen.
– Jag har alltid tyckt om att baka och att laga mat. Jag har en hoper kakor i frysen till födelsedagen.
Åren har varit innehållsrika, och hon har delat de flesta av dem med livskamraten Einar. De möttes 1954 då Einar kom från Hälsingland för att ta hand om stormfälld skog.
– Vi trivs bra med varandra, jag och min man. Han har alltid varit ett stöd för mig på alla vis.
De har två döttrar och en son.
– Vår äldsta dotter fyllde 60 i somras. Man fattar ju inte... Har vi så gamla barn, då måste ju vi vara gamla.
Det är inget Aina fäster sig vid. Hon lever ett aktivt liv. Hon och maken bor i sitt hus på Malinbodaplan där de flyttade in 1974.
– Vi är några som har bott här hela tiden.
Om hur åren som pensionär har varit säger Aina:
– De har varit väldigt bra. Jag har inte känt att jag har saknat något att göra. Jag läser mycket, har alltid läst mycket. Jag lyssnar mycket på ljudböcker i storytel, på paddan. Jag sitter och lägger patiens på datorn samtidigt. Patiensen går av sig själv. Fingrarna bara går. Jag är så inne i boken. Ibland stickar jag. I sängen läser jag en vanlig bok.
Med kören ABF-draget förnöjer hon på äldreboenden, och ska börja i Projektkören i Sandbäcksgården.
Hon har stickat, sytt och vävt mycket, bland annat trasmattor.
– För 50 år sedan vävde jag tyg till Flodadräkten.
Sockendräkten har hon använt mycket.
– Det är ett mycket praktiskt plagg när man ska representera och vara lite lagom finklädd.
I hemmet finns många tavlor, en del har Aina målat. Dock inte den som avbildar ett torp.
– Vi hade ett torp vid Gustavsvik i Lerbo i 30 år. Det var väldigt betydelsefullt för både oss och våra barn. Oj, vad kantareller jag har plockat där. Och på våren, så mycket gullvivor. Och när man var uppe tidigt på våren och hörde fågelsången... Varje sommar kom barnbarnen på torpvecka. Det var jätteroligt att ha barnbarnen på det viset. Det pratar de om än i dag. När föräldrarna kom och hämtade dem hade vi övat ihop en liten föreställning.
Aina och hennes man har också rest mycket, bland annat till Egypten och Sydafrika.
– Där besökte vi Mandelas fängelseö. Det var mycket speciellt, och vi hade en mycket bra guide, som också suttit fängslad där.
Ainas politiska hemvist är socialdemokratin, något som varit naturligt för henne sedan uppväxten. Hon är utbildad socionom på förvaltningslinjen, och fick efter utbildning jobb som utredare på Försäkringskassan. Sedan tog uppdragen i offentlighetens tjänst vid.