Stephen Zetterwall har sen semester från jobbet i Stockholm inför födelsedagen och när han dyker upp på redaktionen på måndagsförmiddagen har han sockersöta hunden Tuttan med sig.
– Solen skiner där ute så vi kanske kan snacka utomhus. Det skulle Tuttan gilla, säger Stephen och snart sitter vi i solskenet på bryggan strax innan Strömsholmen.
Som nyfödd bodde Stephen några månader i Årby innan familjen flyttade till övre Nyfors där vår jubilar växte upp med gott om kompisar omkring sig.
– Jag hade det väldigt bra som barn – snälla föräldrar och bra kompisar, intygar han.
– Det var mycket idrott – jag spelade bordtennis i Linden och senare tennis i TK Hobby. Jag var topp 7 i Sörmland i min årgång i pingis, men jag slutade spela i tidiga tonår och började med tennis i stället. Lite dumt kan jag tycka så här i efterhand, jag hade kunnat bli bra i pingis, fortsätter han.
Det man i första hand tänker på kring herr Zetterwall är nog ändå speedway – genom åren har han sett mängder av speedway runt om i världen och han är även speaker på Smedernas matcher.
– Speedway har varit nummer ett för mig sedan pappa Björn tog med mig till Snälltorpet i barnvagnen. Han var fotograf och jag hängde med på speedway runt om i halva Sverige, säger Stephen.
Själv hade han en mycket kort egen karriär i sporten.
– Jag fick en hoj som sexåring, men jag fick res på den vid första provstarten och blev rädd. Pappa sålde den kort senare och i dag är jag glad för det, säger Stephen.
I grundskolan gick det lite småknackigt för honom, men på distribution och kontor på gymnasiet tyckte han det var betydligt roligare och betygen steg också i raketfart.
– Det var mycket praktik de där åren och jag tyckte plötsligt att det var roligt att studera, säger han.
Du har känts som något av den evige ungkarlen – men vad jag hört är du sprudlande kär numera – stämmer det?
– Ja verkligen – den 29 november 2013 träffade jag Annika i baren på krogen. Vi dansade hela kvällen och ett halvår senare flyttade vi ihop. Hon är bra på alla sätt och nu har hundpromenader och mindre skräpmat gjort att jag gått från runt 100 kilo ner till 80.
– Tänk att det skulle ta 47 år innan jag hittade en sambo, tillägger han och garvar.
Nu ska du fylla 50 år – hur känns det?
– Både och – 40 var ingenting, 50 är en helt annan känsla, det känns väldigt mycket.
Det har inte blivit någon "Lill-Stephen" – kan du sakna barn?
– Nej faktiskt inte, Annika har både barn och barnbarn så jag får min dos ändå.
Hur firar du?
– Det blir fest med släkt och de närmaste vännerna i hyrd lokal på lördagskvällen – med mat, dryck, karaoke och dans.
Till sist måste du få berätta om ditt bästa speedwayminne?
– Oj, oj, oj det finns så många. Men att få se Smedernas Mark Loram bli världsmästare på plats i polska Bydgoszcz år 2000 var riktigt stort. Klubbkompisen Billy Hamill kom tvåa och Tony Rickardsson tog bronsplatsen.
Hur många speedwaymatcher kan du ha sett genom åren?
– Väldigt många - om vi tar ett snitt på 50 matcher per säsong gånger 45 år så lär vi komma i närheten, säger Stephen innan han försvinner bort mot centrum med Tuttan trippandes efter sig i kopplet.
Snacka om stor profil.