För några år sedan läste Eva en artikel i Vårdförbundets tidning som handlade om just Operation Smile.
– Jag blev inspirerad. Redan som ung hade jag en idé om att jag ville göra volontärarbete, uträtta något gott i världen, och här fanns chansen. Dessutom hade ungarna flugit ur boet, så det var en bra tidpunkt i livet.
Eva bestämde sig för att det här var något för henne och skickade in papper för att kreditera sig.
– Man måste kreditera inom sin profession sig för det medicinska volontärarbete man ska utföra. Efter det kan man intresseanmäla sig till olika uppdrag.
Till varje uppdrag utses en programkoordinator, som i sin tur utser ett team. Där ingår läkare, tandläkare, plastikkirurger, sjuksköterskor, journalförande personal, talpedagoger, nutritionister – kort sagt, alla som behövs.
– Sedan är man borta i ungefär 10-12 dagar. Operation Smile betalar resa, boende, frukost och lunch. Middag köper man själv. Det man ger av är sin tid.
Eva har åkt till Lima i Peru, Linxia i Kina, Guadalajara i Mexiko, och nu senast var hon i Porto Velho i Brasilien.
– Att jag åkt igen är för att jag tycker det är en så bra organisation. Sedan är det så viktigt och livsförändrande för de personer som får hjälp. För mig personligen innebär det också att jag får träffa så många människor jag inte träffat annars, och det blir många spännande möten.
Eva berättar att en operation kostar ungefär 2 400 kronor - "en liten summa med tanke på vad det innebär för dem som får hjälp"
– Dels finns det ett stigma kopplat till det här. I vissa grupper tänker man att det är ett tecken på onda andar, eller så kan det handla om ren och skär mobbning. Men det finns också andra aspekter – man får talsvårigheter, och var tionde barn som har läpp-, käk- eller gomspalt riskerar att svälta ihjäl om de inte opereras. När munnen är deformerad kan det vara svårt att amma.
I Porto Velho hade de vid vissa tillfällen möjlighet att utföra operationer även på vuxna.
– Det var en man som vairt mobbad hela livet och slutat skolan för det. Men efter operationen kände han att han kanske kunde börja igen. Och en annan liten pojke var så glad efter han vaknade operationen att han krävde att få träffa läkaren och bara slängde sig om hans hals. Att få vara en del i det, om än en liten del, är värt oerhört mycket för mig.
Att åka iväg igen kändes därför självklart.
– Det blev innan jul klart att jag ska få följa med på ett uppdrag i Filippinerna. Det ser jag fram emot.