– Symptomatiskt var att solen sken den dagen som jag började på folkhögskolan, den 1 september. Inte ett moln på himlen. Redan då tog jag det som ett tecken, säger Bengt Olsen.
När han började på Gripsholms folkhögskola i Mariefred var han 19 år gammal. Idag är Bengt Olsen 66 år och bland annat folkbildningsföreläsare, författare och konstnär. För drygt tre månader sedan gav han ut sin senaste bok, "I skenet av Gripsholm", en både populärvetenskaplig och personlig skildring av folkbildningens och folkhögskolornas historia i Sörmland.
– Folkbildning har varit min stora lidelse hela livet, det och ett väldigt stort intresse för det sörmländska kulturhistoriska livet. Jag är intresserad av Sörmland som landskap med dess rikedom: slott, kyrkohistoria, bygdehistoria och industriell historia, säger Bengt Olsen.
Bengt Olsen växte upp som arbetargrabb strax utanför Södermalm i Stockholm. Han bodde i gamla Sickla fattighus mittemot industriföretaget Atlas Copco, vars fabrik båda hans föräldrar jobbade på. Han beskriver uppväxten som trasig, att han hade svårt att klara skolan men att han även fick med sig en längtan efter något mer av sin litterära mor.
– Hon läste mycket böcker och introducerade mig tidigt till Nils Ferlin och Dan Andersson. Jag var nog inte mer än 12-13 år då. Hon var även kunnig i musik och lyssnade på klassisk sådan. Det följde med mig, berättar Bengt Olsen.
Genom att få utveckla det konstnärliga och kulturella intresset under sina tre år på Gripsholms folkhögskola har Bengt Olsen lyckats göra en klassresa – inte bara i materiell mening utan i fråga om bildning. Dessa tre år beskriver han i sin bok som de bästa i hans liv.
– Jag kunde bara ägna mig åt att försöka hitta min personlighet. Från en trist och mörk tid lystes plötsligt tillvaron upp, säger han.
Innan dess hade Bengt Olsen nämligen påbörjat en ishockeykarriär, vilket bland annat hade lett till en säsong i Djurgården. Men den tonårige Bengts ishockeydröm gick i kras och han hamnade i en depression, vilse och utan riktning i livet.
En man från IFK Mariefred hörde av sig och föreslog att Bengt Olsen skulle åka ner till Mariefred och söka till folkhögskolan. Bengt Olsen åkte dit med i stort sett en enkelbiljett.
– Det var så vackert med slottet, kulturen, byggnaden och traditionen. Jag fick kontakt med något som jag omedvetet hade längtat efter. Det var överväldigande, säger han.
Idag har Bengt Olsen arbetat med folkbildning i 25 år, bland annat genom att hålla i föredrag och vara kursledare i konsthistoria. Att han tycker så mycket om att vara folkbildare handlar inte bara om kärleken till själva ämnet, utan även om ett bekräftelsebehov som grundlades under åren som arbetargrabb på Södermalm.
– Det är en viktig bekräftelse mot mig själv som växte upp under betingelsen att jag inte dög. Jag har gjort en bildningsresa som gett mig möjligheten att hitta en positiv inställning till livet och till essensen i hela mitt sätt att se på mig själv, avslutar Bengt Olsen.