Hon är ordförande för Osteoporosföreningen i Sörmland, och Lena Thörn är sekreterare.
– Ja, det händer att vi blir förväxlade, våra namn är ju rätt lika, säger Lena Thörn.
I Sörmland finns en enda osteoporosmottagning, och den finns på Kullbergska sjukhuset.
– Jag var tvungen att ligga på för att få min diagnos, och flera har berättat att det var så de var tvungna att göra. Många har kanske inte några symptom, utan märker att de drabbats först när de faller och bryter sig. Men det är viktigt att folk kollar sig, för man kan få medicin, säger Lena Thörn.
Lena Wärns mamma är också drabbad.
– Så jag gör det här för hennes skull. Visste du att var fjärde man och varannan kvinna över 55 år är drabbad? Och många som har det vet inte om det. Om kunskapen ökar kan mycket lidande förhindras.
Tillsammans med de drygt 20 andra medlemmarna i Osteoporos i Sörmland vill de informera om sjukdomen, och förbättra situationen för dem som lider av den.
– I viss mån är det en dold folksjukdom. Men för många av de drabbade, och då särskilt kvinnor, kan det vara så att man känner att man inte vill vara till besvär. De tillhör en generation där man inte skulle ligga någon till last, säger Lena Wärn, och hon får medhåll av den andra Lena.
– Jag kommer ihåg hur min mamma lite skämtsamt kunde säga, "åh, där rök mitt revben", om hon fick en hård kram. Men hon sökte aldrig hjälp för det, säger hon.
Osteoporosföreningen i Sörmland startade i Nyköping i mars förra året, och nu ska föreningen växla upp för att få in fler medlemmar.
– Vi har redan nu medlemmar från flera håll i Sörmland. Vår vice ordförande bor exempelvis i Valla. Men vi skulle gärna se att vi blir ännu fler, för är vi många tillsammans blir vi starka, säger Lena Thörn.
– Vi kommer ha flera aktiviteter under året med olika sorters aktiviteter. Den 21 januari kommer vi ha ett livscafé här i Nyköping, där vi också ska ha en modevisning. Många med benskörhet drabbas av kotkompression, och får kutig rygg. Men man måste ju kunna ha kläder man känner sig fin i ändå. Är man intresserad av att vara med kan man kontakta mig, säger Lena Wärn.
I framtiden vill föreningen utöka verksamheten. De vill skaffa egna lokaler, kunna ha föreläsningar om hur man lever med sjukdomen, hjälpmedel och vad man som patient kan kräva, och gärna också samarbeta med vården.
– Vi vill finnas där för dem som lider av det här, säger Lena Wärn.