Reservkaptenen i Frälsningsarmén, Gösta Holmgren, Gnesta, hade levt ett nästan 86 år långt och innehållsrikt liv när han gick ur tiden och befordrades till härligheten. Gösta lämnade hustrun Lisbeth, de fyra sönerna och deras familjer och sin plats i Ådalskyrkan i Gnesta och Frälsningsarmén i Södertälje.

Han föddes och växte upp på Trundön i Piteå i en lantbrukar- och fiskarsläkt. Endast 14 år gammal lämnade han hemmet för att bli hantlangare åt murare i Luleå. Sin värnpliktstjänstgöring fullföljde han i Boden och under den tiden kom han i kontakt med Frälsningsarmén i staden där han kom till tro. På Frälsningsarmén mötte han Lisbeth som blev hans hustru år 1954. Fyra pojkar växte upp i familjen. Gösta fick tjänst på posten och körde ut fraktgods under en tid när sådana leveranser skedde med häst och vagn.

Gösta månade om samhällets utsatta och bland dem fann han sin livsgärning. Han arbetade bland annat på fängelser, som kurator inom arbetsmarknadsstyrelsen och utbildade sig till diakon inom Svenska kyrkan. Så småningom fick han, tillsammans med Lisbeth, tjänst som reservkapten i Frälsningsarmén. Paret tjänstgjorde som föreståndare för gästhemmet Lännersta i Nacka och som ledare för Frälsningsarmén i Sandviken, Eskilstuna och Luleå. Sedan Gösta gått i pension bodde paret kvar i Norrbotten och Boden några år. Efter flytten till Gnesta blev Frälsningsarmén i Södertälje och Ådalskyrkan i Gnesta deras andliga hem och kyrkotillhörigheter.

Gösta Holmgren var en vanlig människa med en stark och självklar kristen tro. Han var orädd, omhändertagande och mån om andras väl, familjekär, positiv och gladlynt. Efter en lång sjukdomstid skedde så fridfullt Göstas uppbrott från den här världen. Hustrun, en av sönerna och uppskattad, kunnig hemtjänstpersonal fanns med honom.

Gösta Holmgren saknas närmast av hustrun Lisbeth, sönerna Tommy, Ulf, Lars-Göran och Lasse med familjer, övrig släkt och vänner i och utanför Frälsningsarmén.