Under hennes livstid har hela det moderna samhället vuxit fram. Mänskligheten har fått oändligt mycket teknik och medicin, infrastruktur och utvecklade samhällen ingen kunde drömma om i början av förra seklet. Men Margit Eriksson i Eskilstuna är inte ett dugg intresserad av att prata om vad som hänt och vad hon gjort sedan barndomen i Roslagen på 1920-talet. Hon är den mest moderna 100-åring – med födelsedag fredagen den 12 april – som den här familjeredaktören haft äran att träffa.
– Tack det var snällt sagt, men jag tycker verkligen att alla borde leva mer i nuet. Gamla människor har en tendens att sitta och tänka på tider som flytt, på saker man gjorde förr och på ledsamma saker som hänt. Men det hjälper ingenting, man ska tänka på allt det roliga i livet i stället. De tråkiga minnena får man slänga bort. Jag vill inte ens se gamla filmer, jag föredrar de moderna grejerna.
– Jag älskar nutiden, den är upplyftande och lätt att leva i. Alla människor är så öppna och trevliga i dag, inte minst de unga. Och allt fungerar. Det gjorde det inte förr.
Margit miste sin älskade man Bernt för sex år sedan, och fick uppleva hur tufft det kan vara att bli ensam kvar med allt det praktiska som måste skötas. Men hon klarade det, hon lärde sig det hon behöver kunna själv och hon hittade en fin liten lägenhet i Munktellområdet. Här läser hon mycket, Eskilstuna-Kuriren är ett måste varje morgon, hon lyssnar på klassisk musik och hon ser Korrespondenterna och aktualitetsprogram på tv. Ja gärna "Mello" också för den delen, att lyssna på dagens unga artister tycker hon om.
– Jag har hemtjänsten som kommer och städar och sköter om mycket åt mig, jag får varm, lagad mat levererad till dörren varje dag, biblioteket kommer hit så jag får låna böcker, hemtjänstens träffpunkt ligger runt hörnet och jag har färdtjänst varthelst jag behöver åka. Kan man ha det bättre?
Dessutom trivs hon med att sitta på Fristadstorget och titta på folk. Och hon tycker det är utmärkt med ett betalkort i jeansfickan i stället för kontanter, hon ser alldeles för många pensionärer plocka med pengar offentligt, och lägga ifrån sig plånboken på rullatorn.
Det enda Margit kan tycka är lite tråkigt är att hon aldrig lärt sig hantera en dator.
– Min man skötte vår dator, och nu är det för sent. Jo, jag känner väl igen Dagny Carlsson, jag tycker dock inte jag vill gå en kurs så här sent. Men, vad gör det om 100 år? skrattar hon.
Om hon fått möjlighet att studera hade Margit gärna pluggat historia, men det fanns inte pengar till vidareutbildning. Sitt yrkesliv ägnade hon åt servicebranschen, och hon jobbade till 70 utan några problem. Hennes råd till dagens unga är att skaffa en utbildning, möjligheterna är numera oändliga och ungdomarna kan få allt de önskar.
I dag har Margit det lite tufft med hörseln. I övrigt känner hon sig pigg och frisk, förutom att hon just nu lider lite av sviterna efter ett fall i badrummet och behöver rullator när hon går.
– Det var lite tråkigt att jag skulle skada mig, jag som älskar att vara ute och promenera. Å andra sidan hade jag inte fått uppleva hur det är att ligga på sjukhus om olyckan inte inträffat. Personalen är fantastiskt snäll och trevlig, men de har väldigt mycket att göra. Hade jag fått komma med en uppmaning till Jimmy Jansson (kommunstyrelsens S-ordförande i Eskilstuna, reds anm) hade det varit att satsa på mer vårdpersonal på sjukhusen och inom hemtjänsten.
När man kommit så här högt upp i åldrarna har man inte många vänner kvar, och Margit har inte någon stor släkt att umgås med. Några barn blev det aldrig.
– Men ensam är jag aldrig. Jag har ju mina böcker, då har man alltid sällskap. Jajamensan, som alla säger nu för tiden.