Den 11 april 1961 rapporterade Eskilstuna-Kuriren om sökandet efter 80-årige August Magnusson som försvunnit i trakterna kring Hälleforsnäs. 21 militärer från plutonchefsskolan på I 10 i Strängnäs sattes in i skallgången och de skulle spana på båda sidor om vägen till Flenssjön. Det fanns ett hett tips att gå på i sökandet – en fru i Hälleforsnäs hade iakttagit en äldre man som gick på genomfartsvägen i riktning mot järnvägsstationen. Av artikeln framgår att t.f kommissarie Sven Levin övervägde att tillkalla ytterligare förstärkningar genom statspolisen. Detta för att kunna genomsöka alla snår i de milsvida skogarna.
Dagen därpå får historien sin upplösning.
– Hälsa tidningen att jag mår finfint men att jag är kaffesugen och en smula trött!
Efter ett dygns strapatser befann sig August Magnusson hemma hos sin dotter, fru Ingeborg Ström i Hälleforsnäs och det var hon som fick framföra meddelandet när tidningen ringde.
Det var polisassistent Stig Brolin och poliskonstapel Bertil Eriksson från Valla-polisen som funnit honom vid ett obebott sommarställe vid Svartsjön i Floda, omkring åtta kilometer norr om Hälleforsnäs. 80-åringen promenerade då på en gångstig och försäkrade att han gladde sig åt att ha blivit funnen.
– Med mej är det ingen fara, sade 80-åringen till polismännen, men nu skulle det smaka gott med kaffe och smörgås.
Polisassistent Brolin konstaterade att det var smått fantastiskt att mannen klarat av strapatserna så väl. Detta torde bero på att Magnusson i unga år var en van skogsmänniska. Som sådan torde han vara van vid kyla och hunger. Magnusson antas ha planerat en avstickare i skogen, kommit ut på vägen till Flenssjön som han sedan följt åt fel håll. Skogspartiet rapporteras vara risigt och troligen hade han irrat omkring åtminstone ett par mil under natten. Sedan meddelandet om hans anträffande inkommit till spaningsledningen spreds informationen snabbt till de styrkor som genomsökte andra skogsavsnitt.
Men vad hade August Magnussons då haft för sig under sin tid på vift? Frågan tycktes roa honom en smula. Åtminstone fick berörda ge sig till tåls.
– Först vill jag ha mat och kaffe och sedan vill jag sova några timmar. Så småningom ska ni får höra vad jag haft för mig!