Att intervjua Synnöve visar sig vara en utmaning för oss bägge. Hennes butik med alla saker gör oss distraherade, och ställer jag en fråga om hennes liv börjar vi i istället prata om någon spännande lampa med keramikfot. Här finns massor att plocka i, alla med sin egen historia. Vackra koppar med 50-talsmotiv, lampor i stilrena konformer, möbler i teak, kakburkar som använts av någon ömsint mormor …
– Det här är ett ryskt bältesspänne i silver från 1911 som någon gjort om till en brosch. Den kommer förmodligen från den ryska armén. Kanske lämnar jag in den på Bukowskis.
25 kronor fick hon ge för broschen på Röda korsets butik Kupan.
Synnöves föräldrar jobbade på Vattenfall och själv är hon född i Jokkmokk. Det får jag veta genom att hon lyfter upp ett vackert samiskt tennhalsband som väcker minnen hos henne.
Synnöve är lite hemlighetsfull med varifrån hon får sina prylar, men allt är inköpt och hon väljer med omsorg. Kanske är det som för svampplockare, funderar jag. De berättar inte heller var de svamprikaste markerna finns.
Jubilaren tar emot prylar efter överenskommelse och vill helst att folk ska mejla bilder på grejerna så de slipper släpa dem till butiken i onödan.
– Efter två år har jag fått styrsel på det hela så jag tackar bara ja till det jag verkligen vill ha.
Första året kom många in spontant med grejer men nu har det blivit bättre.
Allt hon rensar ut går till Djurskyddet Mariefred, flyktingarna på Mälarblick eller någon annanstans.
Namnet Bumling?
– Det kommer efter 50-talslampan med samma namn. För mig representerar bumlingen 50- och 60-tal. Den är så tidstypisk. Och efter nyår ska jag förmodligen bli återförsäljare av nya bumlingar också.
Berätta om något särskilt fynd du gjort.
– Oj, det har varit så många saker. Men den där svarta lampfoten i Nittsjö keramik bakom dig är jag väldigt förtjust i. Nu letat jag efter en toppig skärm till den.
För så är det också för Synnöve. Allt hon får in är inte komplett, en del blir de liggande i skåpen tills hon hittat rätt make till den. Burkar väntar på lock, koppar väntar på fat.
Synnöve har jobbat med olika saker i Mariefred innan hon blev professionell sakletare: vaktmästare i kyrkan, hoppat in i barnverksamhet och arbetat extra på Annas hembageri.
– Däremellan har jag åkt på loppisar och antikmässor. Jag har alltid hållit på med loppmarknader men det är inte förrän de sista fem åren innan jag startade butiken som jag kände att jag nischade mig.
50-årsdagen firas med en hemlig liten resa till helgen som kommer och kanske en stor fest till våren tillsammans med andra.
– Jag försöker avdramatisera det här. Jag gillar egentligen inte att fira mig själv och att vara i fokus så jag förväntar mig inget av dagen.
Kanske var det därför hon höll på att ramla baklänges när jag ett par dagar före födelsedagen kom intågande i butiken med en tårta i famn och en födelsedagssång på läpparna. För visst är hon värd att firas, denna trevliga tjej som har huvudet fullt av gamla prylar.