Under 30 år har jag skrivit krönikor i olika publikationer här i Eskilstuna – det började med Eskilstuna Nytt när jag kom hit som "fotbollsstjärna" från Stockholm 1987, fortsatte med Sméjournalen innan det blev dussinet år på Folket för att därefter avslutas med drygt fyra år här på EK sedan den lika uppkäftiga som s-märkta lillasystern blev endagstidning 2012.
Men nu är det över.
Förra veckan var jag inne hos chefredaktören och skrev på uppsägningspapperna och torsdag 29 december gör jag min sista arbetsdag på stadens numera enda dagstidning.
Det känns både vemodigt och spännande, men samtidigt mycket märkligt då hela förfarandet har gått i ilfart.
Men nu har jag ett rejält antal arbetsfria månader på mig att fundera över den fortsatta tillvaron och jag är inte speciellt orolig inför framtiden. Min långt yngre livskamrat är betydligt mer skeptisk till beslutet och känner en viss oro för att jag ska vända på dygnet, bli sjuk av rastlöshet eller ägna mig för ofta och för mycket åt mitt brinnande intresse för lättdruckna malt/humleprodukter.
Tiden får utvisa hur jag sköter mig, men att jag skulle öla bort supersambon min finns inte på kartan.
Jag ska absolut träna mer än tidigare och framför allt göra ett allvarligt försök att samla det bästa jag totat ihop i skrivväg för att, vad det lider, lämna någonting i bokform efter mig.
Jag är medveten om att jag har producerat en hel del trams under de här åren, men i samlingen finns även ett antal rent lysande stycken som jag kan läsa om och om igen samtidigt som jag imponeras av raderna och förundras över hur lilla jag kunnat få till det så himla bra.
En bok av något slag – ska det bara bli.
Kanske börjar jag bada bastu med något av gubbgängen ute i Skjulsta, tittar in hos Gamla IFK:are på Balsta någon tisdag här och där, söker upp någon av pensionärsgrupperna som spelar boule runt om i staden, seniorbingo med grannfolket här i Snopptorp lär det bli vissa fredagar, innebandyn i Fortet fortsätter jag givetvis med på måndagarna, grusgången min i Vilsta kan mycket väl bli områdets mest ogräsfria framöver och drömmen vore ju att få lira boll inomhus med några andra fotbollsnördar någon gång i veckan.
Dessutom lovar jag att mina gamla föräldrar i Rimbo ska få tätare besök av favoritsonen sin i fortsättningen och sambon ska nog bli varse att jag är karl nog att hantera såväl dammsugare som tvättmaskiner.
Så nog finns det aktiviteter att fylla ut tiden med alltid.
Jag är heller inte helt främmande för att fortsätta yrkeskarriären på något sätt efter att jag landat och ledigheten är överstökat – så tips på välbetalda extraknäck är hjärtligt välkomna. Om jag kammar noll på den fronten lär väl nitiska tjänstemän på Arbetsförmedlingen jaga mig med blåslampa för att jag inte ska få njuta av den radda a-kassedagar som bara ligger och väntar på mig inför den riktiga pensionsavgången.
Ja ni läsarna, vilken långdragen och häftig resa vi har gjort tillsammans – för mig har det här skrivandet betytt att jag sluppit rejäla kostnader hos allsköns terapeuter medan ni förmodligen både fått le och stundom nicka igenkännande åt mina ständigt återkommande tillkortakommanden i livets hårda skola.
Vi skriver 01.05 fredag 23 december anno 2016 och natten till ära har jag hällt upp champagne av märket Canard-Duchêne i farfarsglaset – fint ska det vara så här i elfte timmen.
Tack för allt, skål, god jul och lycka till på den fortsatta färden!