Den senaste tiden har det varit väldigt mycket rapporter om ebola i allsköns media, men så länge vi inte har ett konstaterat fall här i Snopptorp kommer jag förmodligen fortsätta att rycka på axlarna åt eländet.
Det är väl något slags egenskydd antar jag.
Och de främmande föremål som den svenska försvarsmakten påstod puttra omkring i Stockholms skärgård härförleden ska vi inte tala om - jag bryr mig inte ett smack - och till skillnad från militära och politiska potentater känner jag mig inte det minsta kränkt om någon eller något råkar irra sig in på vårt lands så kallade territorium.
Sån är jag och det står jag för.
Men inträffar det ett åldringsrån här i krokarna så kan ni ge er fan på att jag går igång på alla cylindrar och först då anser jag att man kan ta ordet kränkt i sin mun.
I media, och framför allt på nätet, följer jag den vidriga våg av åldringsrån som sköljer över vårt land och jag mår både fysiskt och psykiskt illa av att läsa om hur den ynkligaste sorten av kriminella riktar in sin verksamhet på i första hand åldringar, men där även handikappade och av droger på gränsen till medvetslösa medborgare attackeras.
Det är så lågt.
Ofta sker de brutala brotten i åldringarnas egna hem och uppklarningsprocenten på den här affärsidén är så marginell att det är skrattretande.
För oss slutar de här personliga katastroferna oftast med en notis i lokaltidningen, men jag tror att var och en där ute kan ana vilket trauma som väntar för de drabbade.
Jag förmodar att mina gamla föräldrar spelar en viss roll för det engagemang jag känner i de här frågorna – för jag är väl medveten om att det kan vara deras tur nästa gång. Och i skrivande stund känns det faktiskt som det kan bli en hagelbössa i stället för den traditionella flanellskjortan i pappa Olles paket den här julen...
Ja tänk vilket rabalder det blir när generalerna kallar till presskonferens om udda bubbel under vattenytan. Då är pressuppbådet gigantiskt och nya militärmiljarder utlovas som ett brev på posten, men när polisen går ut och definierar 55 svenska bostadsområden som laglöst land – ja då tas det hela med en helt annan ro.
Jag har skitsvårt för den där värderingen och anser att ständiga vapenuppgörelser på våra gator är ett långt större hot mot oss än vad "främmande makt" någonsin kommer att vara.
Man behöver inga högskolepoäng för att inse vartåt det barkar om ingen sätter ned foten – frågan är bara vem som har modet att göra det.
Ursäkta om jag upprepar mig i ämnet, men jag behövde verkligen få ur mig det där och nu tänker jag mysa in de första timmarna av fredagen den 7 november tillsammans med en bolagsdebutant i farfarsglaset. En enligt etiketten både ekologisk och ofiltrerad Spitzenpilsner vid namn Martha Krieger som jag fick mig rekommenderad av en ung man på Kungsgatans Systembolag tidigare i veckan. Styrkan ligger på 4,7 procent, priset på strax under tjugan och jo då nog rinner den ner alltid och smaken är till full belåtenhet.
Slutligen kan jag rapportera att sambo Ursula äntligen är hemma igen efter äventyret i Kina, men hon har åkt på århundradets jetlag och ligger i bingen och trynar sedan timmar tillbaka.
Så jag får hålla till godo med Martha i natt...