Det var förmodligen en nödvändig, men sannerligen ingen munter julklapp vd:n vår gav oss om de förestående varslen vid informationsmötet i förra veckan.
Med tanke på uppnådd ålder är det väl ingen större fara på taket för egen del, men yngre kollegor som tagit saftiga studielån för att utbilda sig till journalister och därefter investerat en smärre förmögenhet i hus eller lägenheter ute på den sörmländska landsorten går nog igenom alla helvetes kval just nu.
Åtminstone de som ligger pyrt till på den i vårt land utan pardon regerande LAS-listan.
Att läsarna överger pappret i allt större grad och hänger sig åt det digitala är ett välbekant faktum och en lång rad kollegor har redan lämnat tidningsskeppen och gått över till tryggheten på andra sidan för att bli informatörer eller strateger och skriver numera pressmeddelanden så det ryker om det med stat, kommun eller landsting som arbetsgivare.
Ett uppdrag som dessutom ger dem betydligt högre lön än i mediesfären – om jag inte är helt felunderrättad.
Det är inom den offentliga sektorn stålarna otroligt nog fortfarande verkar finnas, men den är ju inte beroende av annons- och prenumerationsintäkter på samma sätt som oss och kan i stället relativt enkelt fylla på i ladorna medels skattehöjningar av allehanda slag.
Tycker ni att jag låter lite bitter – kanhända är jag det också ...
Men både ni och gudarna ska samtidigt veta att väldigt långt ifrån allt är skit och pannkaka i mitt liv just nu – där finns plats för en hel del glädje och fest också.
Förra fredagen var jag på kombinerad 20-års- och inflyttningsfest hos gudson Ludvig i hans läckra lilla lya på Kungsgatan. Jag tyckte det var nyss jag bytte blöjor på grabben och nu är han plötsligt en lika stilig som vuxen karl med jobb, bil och egen lägenhet. Mycket märkligt då jag själv inte känner att jag har åldrats ett smack under samma tidsperiod ...
Dagen därpå var det föredrag med störtsköne stockholmaren Tommy Söderberg, fotbollsmatch i Tunahallen, bubbelbad och därefter utsökt amerikansk buffé hos Göran Pettersson i raststugan ute i Vilsta. Det blev en kanonkul heldag med massor av forna profiler från IFK Eskilstuna och som vanligt suveränt arrangerad av Klubb 13 med föreningens president Lennart Lindh i spetsen.
Tack för schysst upplevelse alla inblandade!
Och nu på fredag står det nya festligheter med nostalgi i centrum för dörren – då drar jag nämligen till huvudstadens södra förorter på 60-årskalas. Det är min barndomskompis från Ronnebyvägen i Björkhagen, Per-Rune Olsson, som fyller jämnt och som bjudit in mig och ett antal andra ur det gamla gänget.
Det kan bli hur kul som helst.
Det enda som skaver en smula är att det är 80-talsklädsel som gäller på partyt och jag vet i sjutton om jag kan hitta något dylikt inne i garderobsgömmorna efter sambons lika många som brutala rensningar av mitt gamla favoritbråte de senaste åren.
Fredag 25 november är en dryg timme gammal och jag har bara några centiliter kvar av den Mythique Saint Landelin som varit mitt lika saliggörande som inspirerande sällskap under skrivresan. Jag känner mig så där skönt såsig i pallet av trötthet och törs nog slå vad om att jag sover sött inom mycket kort.
Glad helg på er!