Många av våra läsare känner igen honom, i tidigare reportage kring hans äventyr. Och från inhoppen som reporter på SN:s sportsidor, nu senast i sommar.
Som driven sportreporter var det ju också tänkt att Patrik skulle bli Lasse Granqvists efterträdare på radiosporten. Men så gav han sig iväg på ett halvårs backpackande i Asien hösten 2013 – och den spirande karriären, bilen och lägenheten med alla prylar tedde sig därefter inte längre lika heta.
Nya tankar växte sig allt starkare och kulminerade ett år senare i ett beslut att snabbt jobba ihop en buffert, sälja allt, packa ryggsäcken och dra.
– Jag tänkte en morgon: "Vad gör jag här? Jag måste bort från ekorrhjulet, meningen med alltihop kan inte vara att jobba så här mycket. Resten av mitt liv ska jag bara resa runt i världen."
Och det har han gjort nu i drygt fyra år. Utan att för ett ögonblick ångra sig. Patrik driver en blogg, och jobbar också i mindre omfattning som frilansjournalist. Men framför allt reser han runt med flickvännen han träffat längs vägen. De tar jobb där det passar och finns. Exempelvis har de varit farmarbetare, bärplockare och dykinstruktörer. De har rest genom bland annat Thailand, Filippinerna, Indonesien, Australien och Nya Zeeland, och upplevt fler hisnande äventyr än de flesta av oss bara hinner drömma om under vår livstid.
Patrik listar sina tre höjdare så här långt:
– Mitt dykcert. Det är ledstjärnan i min tillvaro. Jag har jobbat som dykinstruktör två säsonger och gjort dykresor i Asien och Australien. Jag har dykt med hajar, valar, sköldpaddor...
– Hela Nya Zeelandsresan. Den var fantastisk. Vi vandrade, forspaddlade, simmade med delfiner och upplevde en oerhört spännande natur med ett rikt djurliv.
– Himalaya. Att stå där under vandringen för två år sedan och se Mount Everest var mäktigt.
Han har under sina resor träffat många människor som lever precis som han sedan kanske 30 år, och som inte ångrat sina livsval en dag. Självklart möter han också såväl avundsjuka som aggression, och förstår att hans beslut kan kännas provocerande.
– Jag vet ju själv, jag är uppfostrad i andan att man ska jobba hårt och göra rätt för sig. Men jag har också fått lära mig att ifrågasätta, vara nyfiken och utforska.
Den nya livsstilen är billig och sparsam. Men Patrik har förstås insett vad som krävs för att säkerställa möjligheten att fortsätta leva i frihet livet ut. Det måste till ett kapital som ger trygghet, något att investera i framtiden.
– Vi planerar att landa i Sverige ett par, tre år för att jobba hårt och bygga ett startkapital. Vi funderar på att så småningom öppna kanske ett bed & breakfast, ett hostel eller en dykshop nånstans i världen, en rörelse som drar in lite pengar periodvis, så vi kan fortsätta leva som nomader.
Men just nu är det devisen "vi är bara unga en gång" som gäller. Om en vecka väntar Ed Sheerans konsert i artistens hemstad Ipswich och efter det en vandring upp till Mount Everest base camp med en kompis.
Från november: sex månader i Thailand. Patrik ser fram emot det.
– Man dyker, jobbar med glada turister och går runt i badkläder hela dagarna.
Förutom någon förkylning, en öroninflammation och lite skrubbsår har de senaste fyra åren gått i hälsans tecken. Det är väl så det blir när man lever stressfritt, konstaterar han.
– Numera anpassar jag inte livet efter jobbet. Pengar är verkligen det minsta problemet, de betyder ingenting. Och jag har lärt mig att pengarna alltid kommer till dig på ett eller annat sätt, om du bara släpper tanken på dem. Det gör inte minnen.