Rött hår, modig och hetlevrad. Jodå, det finns vissa likheter mellan Lilla My och Anna Bejefalk.
– Men Lilla My är glad och vänlig, aldrig avsiktligt elak, säger Anna Bejefalk, 36, och slår sig ner i soffan med sitt Muminte.
Givetvis duger inte vilket te som helst hemma hos Anna Bejefalk. Och rosendoftande drömmar är inte fel. "Där är jag lik Muminmamman."
Viss ommöblering har skett sedan deltagandet i SVT:s inredningsprogram "Vem bor här". Det är lika färgsprakande och retrodoftande men skapandet har flyttat in i vardagsrummet. Textilföretaget Vintagehäxa ligger i sin nuvarande form på is och exakt vad som komma skall efter nuvarande universitetsstudier i konst och bildvetenskap lär vi få anledning att återkomma till. Men en sak är säker – bildanalysen har fått Malmköpingsbon att uppskatta Tove Janssons fantasivärld än mer.
– Det finns inget exkluderande i hennes skapande. Oavsett hur man identifierar sig kan alla finna en karaktär i Muminvärlden. Och färg och form går hand i hand med det jag gör. Jag älskar blommorna och inspireras av hennes uttryck.
Påslakan och blivande klänning. Anna Bejefalk omger sig gärna med Muminprylar i alla dess former. I samlingen av muggar återstår endast sju stycken.
I köket huserar de välkända figurerna lite varstans. Till och med på kaffebryggaren.
Det började med några enstaka muggar i gåva men det var först när Anna Bejefalk fick barn som samlingen tog fart. I dag räknar hon till 100-talet koppar och figurerna dyker upp lite varstans. Som på kaffebryggaren, köksklockan och minstingen Andors kläder.
Vilka muggrariteter har du?
– Jag knep en "Kontoret" från 1996 för 90 kronor på Tradera. Den är värd 3000. Sju muggar återstår, de dyraste. "Simhopp med snäckskal" såldes i höstas för 236 478 kronor. Inte min prisklass men det finns bara ett tiotal.
Den gula muggen köpte Malmköpingsbon för 90 kronor på Tradera. "Den är värd 3000. Jag knep den direkt för fast pris."
Utöver retrogrejer är det Muminprylar som samlaren spanar efter på sina loppisrundor. "Träfigurerna får gärna dyka upp. Muggarna jag saknar lär inte finnas på loppis."
Hennes ifrågasättande av konsumtionssamhället var starkt redan innan pandemin. Övertygelsen har knappast minskat på senare tid. Vad innebär det för någon som har svart bälte i skattjakt på loppisar? Hur ser hon på sitt samlande? Och hur rimmar studiernas ökade medvetenhet kring hur kvinnor och män framställs på bild med deltagande i detta reportage?
– Om jag nu är feminist och vet hur kvinnan har haft det i hemmet kanske jag inte ska hälla upp te på bild? Jag vill fundera på hur jag gestaltar mig. Vi lever i en värld där kvinnan blivit ett sexuellt objekt. Den bilden hjälper vi till att upprätthålla, säger hon och tillstår att funderingarna inte minst gäller den egna konsten.
– Som ung målade jag mycket oljemålning. Visst sexualiserade jag undermedvetet kvinnor då, formad av patriarkatet som vi alla är.
Men du valde att tacka ja till detta reportage?
– Ja, fler borde träda in i Toves fantastiska värld. Och hobbyn är en del av mig, något jag mår bra av.
En Muminbäbis. Andors outfit är second handfyndad av mormor.