Göran Ranström, Eskilstuna, har avlidit i en ålder av 82 år. Närmast sörjande är hustrun Gunilla samt barnen Cecilia och Magnus med familjer.
Göran Ranström föddes i Stockholm, men när han var ung flyttade familjen till Eskilstuna. Våra föräldrar var vänner varför Göran och jag tidigt fick lära känna varandra. Dock inte alls som kompisar från början. Jag tyckte han var kaxig och alltför tuff. Men efter en handgriplig dispyt i 12-åldersåldern svängde det hela och vi blev mycket goda vänner för livet. Trots att Göran med familj flyttade runt en del i sitt yrkesliv höll vi kontakten och träffades alltid när det var möjligt.
Efter studenten valde Göran att även ta examen på det tekniska gymnasiet i Eskilstuna. Han arbetade som ingenjör i flera stora svenska företag, Atlas Copco, Aga och Slip Naxos med flera. Han var även en period fabrikschef för ett Samhall-företag. De olika anställningarna ledde till flyttar och nya boenden i Nacka, Lidingö och Västervik. Därefter blev det Paris i fem år, sedan Ljungby, och så Västerås och slutligen tillbaka till uppväxtorten Eskilstuna.
Göran och Gunilla träffades redan i tonåren på en språkresa i England och blev därefter livsvarigt ett par. De gifte sig sommaren 1965 i Sundborns kyrka och bröllopsfesten hölls i Carl Larsson-gården. Jag hade då äran att vara både marskalk i kyrkan och toastmaster under middagen.
Göran var en mycket praktiskt lagd man, händig och en skicklig snickare. Han drog sig aldrig för arbete, utan tyckte om att verkligen hugga i. Han gillade sport, bilar och segelbåtar. Han var en mångsidig, habil idrottsman utan att bli någon riktig stjärna. Göran väckte stort uppseende på läroverkets skolgård när han som gymnasist anlände till skolan med en stor BMW 500cc. Det var en före detta polismotorcykel som han hade köpt. Han var förtjust i god mat och dryck, en mycket god kock och en vinkunnig munskänk.
Görans hjärta klappade särskilt för två platser i Sverige; lantstället Sjötorp i Mora by vid Sundbyholm utanför Eskilstuna samt Carl Larsson-gården i Sundborn. Anknytningen till Dalarna förstärktes också av att hustru Gunilla växte upp i Falun.
”Mora byalag” har i uppgift att stödja bevarandet av byn och dess kulturarv och tillvarata medlemmarnas intressen. Göran var mycket aktiv inom byalaget, bland annat som ordförande, och älskade att ta initiativ till och medverka i olika byggprojekt. Göran och Gunilla byggde också ett nytt hus på Sjötorp och bodde där permanent som pensionärer. Först på senare år flyttade de från Mora by in till Eskilstuna.
Göran var barnbarnsbarn till konstnären Carl Larsson, vars dotter Suzanne (gift med läkaren Petrus Ranström) var Görans farmor. Hans intresse för Carl Larsson och Sundborn var stort. Som ordförande i ”Carl och Karin Larssons släktförening” lade Göran ner mycket arbete med driften och vården av museet i Sundborn. Höjdpunkten i detta sammanhang var nog när han på en Carl Larsson-utställning i London fick tillfälle att träffa drottning Elizabeth II och för henne berätta om sin kända anfader.
Tillsammans med våra fruar gjorde vi trevliga utlandsresor, företrädesvis till större städer i Europa. Då kombinerades en lagom portion kultur med lustiga upptåg och långa, glada middagar. Göran och jag gjorde också grabbseglingar i Stockholms skärgård samt seglade även en gång med hyrd båt i Kroatien.
Görans sista år präglades av svåra sjukdomar, som han tålmodigt kämpade mot. Jag hade planerat att besöka honom den 22 februari, men det måste ställas in ty dagen innan somnade han in.
Broder Göran, skål och tack för allt trevligt vi haft!