Claes-Eric föddes i Näshulta och tillbringade sin uppväxttid på Hedensö gods som befallningsmannens son. Han präglades tidigt i sin karaktär och livsinställning av landsbygdens förutsättningar och såg statarsamhället inifrån. Började tidigt att göra dagsverken. Pappa Davids plikttrogenhet och bestämda uppfattning blev vägledande.
Claes-Eric avlade sin agronomexamen i Uppsala. Studietiden varvades med arbete på jord- och skogsbruket Himlinge. I Uppsala träffade han sin blivande hustru Birgitta. De var gifta i 65 år.
Yrkeskarriären inleddes på jordbruksstyrelsen med frågor om effektivisering inom jordbruket. Så småningom ledde glesbygdsproblematiken in honom på transportforskningsområdet. I nära samarbete med Bosse Wallin utvecklades och samordnades transportforskningen. Transportfrågorna samlades i en ny myndighet, Transportrådet, med Claes-Eric som första generaldirektören.
Under sina 40 år i statlig tjänst kom han att ansvara för många tunga utredningsuppdrag. Några exempel är som ordförande för konkurrenskommittén inom livsmedel, transport samt bygg- och boende sektorn, Arlandabanan, Bromma flygplats, trafikpolitiska frågorna inför 1979 års trafikpolitiska beslut, Gotlandstrafiken, fritidsutredningen.
Yrkesbanan avslutades som generaldirektör för Kammarkollegiet och biståndsprojekt i Baltikum med bistånd av bussar och utveckling av kollektivtrafiken.
Claes-Eric hade en enastående energi i sin yrkeskarriär men verkade också inom idrottsrörelsen som ordförande i Turebergs IF under 20 år.
Hans ledarskap och förmåga att coacha präglades av stort driv och intresse.
Han hade ett stort engagemang för sin familj. Både barn och barnbarn.
Vi minns alla fjällturer i Grövelsjön, älgjakten på hösten, jobbet på Himlinge, båtturer i skärgården och alla tävlingar vi kamperade ihop.
Tack för allt.