En stor del av Torstens liv kretsade kring folkmusiken och folkdansen. Han föddes i Eskilstuna men flyttade redan 1935 till Södertälje där han var med i SGU (Södertälje Godtemplares Ungdomsförbund) folkdanslag i unga år. I slutet på 1930-talet började Torsten ta privata fiollektioner av en musiker som hette Sam Asplund för 5 kr i timmen. Så småningom kom han i kontakt med Olle Kärnell som var spelman hos Godtemplarna i Södertälje och av honom fick han lära sig mycket om hur man spelar till dans. Torsten utbildade sig till tandtekniker och fick senare anställning i Nyköping där han spelade mycket till dans. Det var även i Nyköping han träffade sin fru Maj-Britt. Torsten och Maj-Britt flyttade till Eskilstuna 1957 och 1960 byggde de sin villa i Mesta. I början på 1970-talet startade han och några andra spelmän Mesta spelmanslag. 1982 bildades Djurgårdens spelmanslag. Starten skedde i Djurgårdsskolan, därav namnet. Även Eskilstuna spelmansgille var Torsten med om att starta. Torsten hann också med att vara ordförande i Sörmlands spelmansförbund mellan 2004 och 2007.
Redan från började riktade Djurgårdens spelmanslag in sig på sörmländska låtar och särskilt låtar från norra Sörmland och Eskilstuna. De plockade fram många bortglömda ”hits” från förr. ”Ärlavalsen”, ”Polska från Näshulta” och ”Schottis efter Edvard Pettersson, Fogdö” är exempel på låtar som tack vare Torsten fått nytt liv igen. Var det något som Torsten var en mästare på så var det att berätta och underhålla kring låtarna vi spelade. Han kunde berätta om spelmännen och kvinnorna som gjort låtarna och oftast band han ihop programmet med en röd tråd. Till publikens förtjusning.
Genom åren har spelmanslaget spelat på äldreboenden i hela Eskilstuna, julgransplundring i Tomaskyrkan, Sörmlandsgården, Bergströmska gården i Torshälla, Skansen i Stockholm, Vaxholms fästning och till och med i Blå hallen i Stadshuset i Stockholm. Mycket har vi fått uppleva tillsammans.
Torsten spred glädje, ofta iklädd folkdräkt, dansandes mitt bland barnen när vi spelade till julgransplundring eller midsommarfiranden på äldreboenden och dagis. Och som han njöt av detta.
Varje vecka har vi samlats för att öva in nya låtar och spela inför kommande spelningar. Torsten alltid lika glad. Han kommer fattas oss, särskilt när det gäller att komma ihåg alla låtar. Torsten hade säkerligen ett hundratal låtar på minnet som bara kunde plockas fram när vi försökte komma på hur en låt gick. Vi är tacksamma för att ha fått ha honom som vår spelkompis och vän.