Minnesord
Skulptören Bo Englund har gått bort vid 93 års ålder. Strängnäsprofilen lämnar efter sig en rik produktion av odödliga skulpturer, hans aldrig sinande kreativitet hittade ständigt nya vägar.
Man blir dock inte profet i sin egen omgivning. Trots många framstötar kunde politiker i hemstaden inte enas om var och hur det skulle kunna bli ett museum med hans skulpturer. Så när födelseorten Munkfors i Värmland bjöd in slog Bo till. Han fyllde en hel nedlagd skola med sina konstverk. När lokalen på Laxholmen efter målaren Lars Lerin blev ledig – duon har lilla Munkfors som gemensam födelseplats – flyttades Bo Englunds verk dit. Där utgör de tillsammans med alla hans många offentliga skulpturer i Munkfors tätort ett uppskattat dragplåster
Generös är ett ord som passar in på journalisten och keramikern, som för mer än fem decennier sedan sadlade om till heltidsskulptör. Han gillade Ebelingmuseet i Torshälla och där skapades en utställningshall med hans namn. Där har flera stora utställningar ägt rum och till museet har han frikostigt donerat en samling.
Vid Lillgatan i Strängnäs historiska kvarter, granne med kollegan Lars Olof Loeld, hade Bo Englund sitt hem och sin ateljé. Duon har bildat en konstnärsö mitt i gamla Strängnäs, en koloni som efter årtionden nu halverats.
Sommarateljén fanns på Gotland. Till sitt Faludden återvände skulptören årligen för att i den kreativa miljön arbeta med trä, brons, lera, järn, stål, sten. Bo Englunds humanistiska läggning präglade hans skapande. Ett tema han ofta återkom till är Yin-Yang, det kinesiska begreppet som symboliserar himmel – jord och/eller kvinnligt – manligt.
Genesis är ett annat signum för Bo Englund. Han gick tillbaka till skapelseberättelsen för att finna bakgrunden till detta begrepp. Det handlar om alltings ursprung i begynnelsen. I hans Genesis-skulpturer utgick han tydligt från ägget eller grodden, från livets födelse med sikte på frihet.
Bo Englunds skulpturer har en klassisk resning och inbjuder till beröring. Formspråket anses vara mjukt, spänningen och stillheten förenas. Det tidlösa präglar skulpturerna, här finns rötter till en tusenårig kultur men samtidigt känns tilltalet som från vår tid.
I fyra små böcker finns Bo Englunds tankar kring skulpterandet samlade. Böckerna är lika avskalat enkla som hela hans konstnärsskap. Och tack och lov finns hans skulpturer väl spridda över hela landet, på många museer, i samlingar och offentligt. I Strängnäs står hans Dialog utanför Kommunhuset och i Eskilstuna kan Vingspel beskådas i parken nära Nybron.
Statyn över författaren Per Anders Fogelström utanför Stadshuset i Stockholm (1998) gjorde han efter ett porträtt. Han skulle möta författaren för första gången i samband med avtäckningen. Det såg Bo Englund verkligen fram emot. Men Per Anders Fogelström gick oväntat bort dagen innan, mötet blev sålunda aldrig av och det bekymrade skulptören som aldrig fick ett omdöme av objektet själv.
Bo Englund belönades med många utmärkelser och stipendier genom åren, bland annat denna tidnings kulturpris.
Vi möttes på Lillgatan, på Faludden och i Munkfors många, många gånger. Men det var hans glada tillrop när han hoppade av cykeln någonstans i Strängnäs, som jag trots alla taktila skulpturer kommer att sakna mest. Få personer kunde med så ungdomlig fräschör långt upp i åren och med ett alltid vänligt och varmt tilltal glädja så mycket.
I sorgens och tomhetens stund tänker vi på hans Anki, dottern Lisa och hans syskon. Fast riktigt tomt blir det ju aldrig efter en varm humanist, som lämnar efter sig all denna berikande konst. Bara sorgligt!
Patrik Uhlmann, Eskilstuna-Kurirens kulturredaktör 1988 - 2013