Så har ännu en i vår syskonskara lämnat jordelivet. Det var med bestörtning som jag mottog telefonsamtalet från dottern Annika att vår syster hastigt och oväntat avlidit.
Gunilla var alltid så glad och positiv och lämnar så många minnen efter sig. När hon var liten och gjort något bus var hon så avväpnande att det ledde till skratt.
När det var cirkus i Lindesberg och Gunilla mötte en elefant beskrev hon den för sin mamma med orden: svans både fram och bak och fötter som tallrikar. Han skulle gå till skomakaren sa hon.
När Gunilla var sjuk skulle hon ha hjärtmedicin som var små kex i form av djur. Ja, det är många minnen som dyker upp hos en storasyster från barndomsåren.
Så gick åren, Gunilla fick sina barn, Susanne, Thomas och Annika och livet gick vidare. När vi alla blev äldre så har vi haft en tätare kontakt till glädje för oss alla. Vi träffades så sent som i april och ska träffas nu i juni vilket Gunilla med glädje såg fram emot, men då står hennes plats tom.
Vår älskade syster Gunilla, tack för allt!