Konstnären Hans Lindh har gått ur tiden. Närmast anhörig är hustrun, konstnären Barbro Lindh.
När jag började arbeta på Eskilstuna Konstmuseum 1970 kom jag ganska snart i kontakt med konstnärsparet Hans och Barbro Lindh. Båda jobbade som lärare och kom ofta med sina klasser till Konstmuseet för att se på utställningar.
Hans blev under mina år i flera omgångar utsedd till konstnärlig rådgivare i kommunens konstinköpskommitté, den s k konstdelegationen, som bestod av politiker, museets tjänstemän och så en konstnär. Vi hade möte en gång i månaden och vi gick på alla konstutställningar i Eskilstuna och i grannstäderna och ibland åkte vi också till Stockholm för ev. inköp. Som rådgivare var Hans kort och bestämd. I sin egenskap av lärare kunde han snabbt bedöma den tekniska kvaliteten och i sin egenskap av konstnär uppfattade han genast det konstnärliga innehållet.
Hans var en mycket aktiv person. Bland annat sammanställde han för Konstmuseet ett antal skärmar med beskrivning av de grafiska teknikerna, till stor nytta för alla de besökare som undrade ”hur är detta gjort”?
Hans och Barbro var också flitiga resenärer under semestrar när de inte påtade i jorden och odlade kaskader av gammaldags blommor och jordgubbar på sitt vackra sommarhus på Gotland.
Hans arbetade själv som skulptör i mångahanda tekniker: emalj, rostfritt stål, betong, trä. Ett antal av hans skulpturer finns i kommunens offentliga konstsamling.
Mycket imponerande var också hans grafiska arbeten. Bland hundratals grafiska blad kan nämnas linoleumsnittet i den s k Eskilstunamappen som Eskilstuna Konstförening gav ut under 70- och 80-talet i Hans Funkes regi. Förnämlig var gravyren ”Brandenburger Tor” som Hans utförde i samband med Berlinmurens fall 1989 då Öst och Väst äntligen fick återförenas.
I skulpturen ”Ikaros” i rostfritt stål vid Värmeverket - fyra magnifika vingar fästa vid en rund kula strävar upp mot solen - skildras en av den antike grekiske skalden Ovidius metamorfoser.
Nu är det dags för Hans själv att likt Ikaros sväva upp mot solen.