Hur skriver man ett minnesord över sin far? Hur kan man gestalta stor kärlek och tacksamhet? Det är i sig omöjligt.
Det finns miljoner saker att berätta, och det är svårt att få ner i ord. Jag tänker att det viktigaste i livets start är att få finnas i en familj där kärleken flödar, där trygghet råder, där du känner dig sedd och omhändertagen. Så var min värld och min barndom! Min käre far Jan var en stor del i detta, min lyckliga uppväxt.
Minns honom som en lekfull pappa som älskade att bada med oss barn, kastade mig och min bror högt upp i luften, fångade oss och doppade oss i både Västerhavet och i Bottenviken. På Västkusten tillbringade vi många somrar, som även han gjort som barn.
Pappa föddes i Västergötland utanför Falköping, uppvuxen på sydsluttningen av Gerumsbärget. Han återkom ofta till hur han präglats av uppväxten och många var de diskussioner som vi historiker, (han och jag), hade om Svearikets uppkomst - var det i Västergötland, Varnhem eller i Birka med omnejd. Han hävdade förstås att allting började med en ”väschötte”
Pappa tog sina universitetsexamina i Göteborg och har en lektorsexamen i statskunskap och en master i historia. Hans specialintressen var Finska vinterkriget och Svenska stormaktstiden.
Han hade ett stort politiskt intresse och var en stor anhängare av humanism och medmänsklighet. Samhällsfrågor var så viktiga att han prenumererade på fem olika dagstidningar och via nätet öppnades tillgången för honom att följa i princip varje stor nyhetskanal i världen.
Familjen var det viktigaste av allt för pappa och han var alltid så engagerad och hjälpsam för oss. Hela mitt liv har han funnits, som den trygga omhändertagande pappan, den som alltid fanns där när det behövdes. Ända fram till sin bortgång hjälpte han mig och min familj, hämtade barnbarn, hjälpte till med praktiska saker och råd i största allmänhet. Den största omsorgen var om min son och jag kan inte i ord beskriva vad det har inneburit för mig. Alla gånger han kommit och sovit på soffan för att vaka över sitt barnbarn, som är svårt sjuk, åkt med oss på operationer och tagit hand om honom. Pappa lovade mig att så länge han levde hjälpa mig och finnas där för min sjuka son – det gjorde han!
I största ödmjukhet tackar jag pappa för allt, men mest av allt för hans styrka, trygghet och hans ofantliga omtänksamhet!
Älskar dig!