Vännen Kaj Johansson finns inte längre bland oss i Flen. Coronan blev för mycket till allt det andra som han hade att kämpa mot. Minnena från många års vänskap i de politiska sammanhangen gör sig påminda vid ett sånt här besked.
Vi började båda inom Flens kommunpolitik på 80-talet som förtroendevalda för olika partier. Arbetade sida vid sida mot kärnkraft i folkomröstningen som hölls. Våra politiska ställningstaganden och debatter höll alltid god ton och vi hade respekt för varandras åsikter. Kaj visade stor empati för de människor och situationer han engagerade sig i. Många är de minnen, skojiga och seriösa, från det politiska livet tillsammans i styrelser och nämnder i 30-talet år.
Kaj såg den ”lilla människan”. Jag minns att när vi satt i Flens Bostads styrelse tog han ofta upp trångboddheten bland våra immigranter/hyresgäster, att den sociala aspekten skulle väga tyngre än affärsmässigheten vid hyresansökan.
Kaj hade många vänner i samhället och även bland oss politiker i olika partier.
Ändå är det våra samtal vid sidan av politiken som jag minns med särskild känsla, hans ödmjukhet och humor, tålamod och envishet.
Tack Kaj för allt trevligt vi upplevt tillsammans, känns tomt att du inte längre finns bland oss.
Vila i frid.