Född 1975-04-14, Eskilstuna. Död 2023-03-30, Amsterdam.
Specialistsjuksköterskan och doktoranden Karin Formark har, som tidigare meddelats, hastigt och oväntat ryckts ifrån oss. Närmast anhöriga är barnen Mika, Jenna, Kim, barnens pappa Martijn i Amsterdam, pappa Torkel, hans fru Eva, Kerstin Öberg samt syskonen Robert, Henrik, Magnus, Åsa, Bodil, Felix och Oskar med familjer.
Karin växte upp i Eskilstuna i en familj med många syskon. Som barn nummer 4 placerade sig Karin i mitten av syskonskaran - med allt vad det innebar i form av mellanbarnets förmåga till tålamod, klarsyn och en lika distanserad som befriande humor. Karin förlorade sin mamma tidigt i livet vilket kom att prägla hennes liv, men kanske framför allt hennes lust att leva och upptäcka.
Eskilstuna blev redan i tonåren en alltför liten plats för att kunna rymma Karins nyfikenhet och vandringslust. Efter några år av liv och arbete på så skilda platser som Sydafrika och Turkiet fann hon sitt hem i Amsterdam. En stad som hon kom att bo i större delen av sitt vuxenliv. Den första tiden i Amsterdam arbetade Karin som yogalärare, men hittade snart, precis som sin mamma, sin passion inom sjuksköterskeyrket.
Parallellt med sitt arbete på sjukhuset OLVG (Onze Lieve Vrouwe Gasthuis), och som ensamstående mamma till tre barn, fortsatte Karin att utbilda sig. Hon tog inom tjänsten i rask takt både en kandidat- och masterexamen i vårdvetenskap. Hon var, vid tiden för sin plötsliga bortgång en pionjär inom holländsk vårdutveckling och hade precis påbörjat sina forskarstudier inom vårdvetenskap. Under sina år på OLVG kom Karin att inneha ledande roller och uppdrag på avdelnings- och central nivå. Att med medkänsla och kunskap som grund verka för individuell och kollektiv empowerment präglade Karins professionella gärning.
Hos Karin fanns det ett överflöd av entusiasm och associativ förmåga. Karin var lika smart som hon var rolig. Hon pratade inlevelsefullt oavsett om samtalsämnet var något nytt smågodis, sin nya springskor, österländsk filosofi eller de senaste rönen inom personcentrerad vård. Karin bar också på väldigt djupa existentiella, intellektuella och etiska tankevärldar, som hon sällan pratade om. Hon strävade i stor utsträckning snarare efter att omsätta dessa i handling i mötet med andra människor. Karin var därför en person som, trots en viss blyghet och en stark integritet, alltid med en slags förbryllad självklarhet intog händelsernas centrum. Karin lämnade djupa avtryck hos de personer som hon mötte. Om detta vittnar hennes stora nätverk av vänner, kollegor och bekanta såväl i Nederländerna som i Sverige.
Som liten fick Karin smeknamnet Solen av sin mamma. Alltsedan vi nåddes av beskedet att Karin bragts om livet så känns det för oss i familjen som att vår sol har gått i moln. Som familj kommer vi aldrig kunna förstå eller försonas med det osannolika och oförsvarliga våld som drabbade vår älskade Karin. Vi är däremot orubbligt beslutna att göra vårt bästa för att bära minnet och ljuset av Karin vidare. Vi kommer att sörja för att hennes tre barn, som hon älskade över allt annat, ska få de bästa förutsättningarna att kunna leva sina liv i samma anda av mod, nyfikenhet, egensinnighet och livsbejakelse som deras mamma gjorde.
Familjen Formark genom lillasyster Bodil