Kenneth Nilsson var inte bara respekterad som skicklig lärare och intensivt verksam kommunalpolitiker. En av hans färgstarka profileringar kom att bli hans medverkan i de dramatiserade stadsvandringarna, där såväl han som hustru Lola med liv och lust roades av att medverka i brandscenen intill Grassagården.
Kenneths genuint spontana känsla för det folkligt kamratliga passade in i denna scen, som skildrade den ödesdigra stadsbranden 1871 och som stoppades vid just Grassagården. Den triroliga grupp Strängnäsgubbar som försöker rädda brännvinsförrådet nere vid sjön men som stoppades av kvinnorna drog ner stora skrattsalvor av de publika grupper som åsåg spektaklet. Ofta var det en handfull föreställningar samma kväll, och detta dessutom ett flertal kvällar per sommar.
En stor roll kom Kenneth Nilsson att spela vid de mångåriga Vasaspelen vid domkyrkan, där Martin Langes eminenta historiska spel om valet av Gustaf Vasa till kung ägde rum.
Kenneth Nilsson spelade där den värmländske rådmannen Nils Olsson Vinge, där han fick ta fram sin barndoms värmländska dialekt och med stor grandezza kreerade rollen under otaliga sommarkvällar och många spelår.
Typiskt för honom var den rejäla, rakryggade och tillitsfulla profil ha visade mot allt och alla och blev på så sätt en klippa att lita till. Han roades starkt av att medverka och såg det som en förmån att få tillhöra teaterensemblen.
Alla vi som på olika sätt kom i beröring med Kenneth Nilsson önskar bara, att det skulle finnas flera av hans kapacitet, som på olika positiva sätt positivt påverkade det kommunala livet, inte minst det kulturella.
Kenneth Nilsson förunnades få en lång levnadsdag, där hans idéer och medverkan i ett flertal sammanhang påverkade många.