Lennart har lämnat oss.
Orden väcker förstämning – sorgen är tung, saknaden stor.
Jag har känt Lennart sedan 1975 då han blev chef på FK i Eskilstuna – dessförinnan har jag sedan barndomen känt honom som frälsningssoldat vid Frälsningsarméns offentliga framträdanden på gator och torg.
Han var en utåtriktad person som brann för att hjälpa människor i utsatta situationer i både arbetsliv och privatliv.
Han slutade på FK 1993 – men har väl egentligen aldrig helt slutat arbeta. Hans gärningar fortsatte, så länge han orkade, både i privat regi och vid Frälsningsarmén.
Bland annat har han varit med och bildat Frivilligcentralen i Eskilstuna där han var styrelseledamot fram till 82 års ålder.
Inte minst har han lyst upp tillvaron med sin positiva livssyn och humor som fortfarande, för många av oss, bidrar till insikt, skratt och glädje.
Jag hade förmånen att ha fortsatt kontakt med Lennart ända fram till hans bortgång.
Har nu mist min bästa vän – de ljusa minnena får hjälpa mig vidare.