Genom åren var det många ungdomar, vilka nu förstås är vuxna, som gick i Mats Larssons ”fiskeskola”. Med sitt lugn, noggrannhet och ärlighet var han dessutom en självklar föreningskassör och på senare år även revisor.
Som aktiv fiskare ville han att fisketuren skulle sluta vid matbordet eller, vid tävling högt upp i resultatlistan. Vad gäller det senare, tävling, fick väl vi alla tre som bäst oftast finna oss i placeringar i mitten av resultatlistorna. Fast, som vi sa, är vi medelmåttor så är ju i alla fall hälften sämre än vi.
Minst en gång skulle det dock visa sig att 136 år gemensam erfarenhet av tävlingspimpel kan besegra ivrig ungdom. När en lagtävling med tre fiskare i varje lag avgjordes på Östra Hjälmarens is var trion Mats, Raoul och Roger helt överlägsna. Uppriktigt ska sägas att det var den stora abborre som Mats lyckades lura upp som avgjorde tävlingen så att vår påse fisk vägde mest. Förutom att vi hade högsta vikten abborre hade vi också överlägset högsta gemensamma åldern.
Under några vintrar delade vi också med oss av erfarenhet genom ett gemensamt ledarskap genom SPF Seniorerna Eskilstuna. Både issäkerhet och fisketeknik med rätt grejor ingick i aktiviteterna. Abborrar från Dunkern, Hällaren, Båven, Mälaren med flera sjöar drogs upp och hamnade på tallrikarna.
Tyvärr rann livsglädjen ur Mats när hans älskade Birgitta så sakta försvann i sin sjukdom. Senaste vintern gick det inte att locka honom ut på isarna, trots flera försök. Han valde att med bestämdhet så sakteliga löpa linan ut.