Målaren och grafikern Mia Jarnsjö föddes i Linköping 1947. Uppväxten var långt ifrån guldkantad men som vuxen beskrev hon sig själv som ett lyckligt maskrosbarn. Mia Jarnsjö talade ofta om livet med tacksamhet och glädje och konstaterade att hon uppnått alla de där drömmarna hon burit på som barn. Drömmarna om kärlek och tillit, om barn och barnbarn, om konstnärsyrket och upptäckande av världens små och stora mysterium.
För Mia Jarnsjö var konstnärskapet och att måla detsamma som att leva. Färgstarkt, känslosamt och nyfiket. Behovet och förmågan att uttrycka sig, såväl abstrakt som figurativt, var hennes syre.
Mia Jarnsjö hade både som människa och konstnär enorm energi och tog sig alltid tid för samtal med sina nära. Hon hade som konstnär sin alldeles unika stil och skapade det hon ville göra med naturen som sin största inspirationskälla. Tillsammans med sin stora kärlek och livskamrat, illustratören och konstnären Olle Qvennerstedt, tillbringade hon mycket tid både i den älskade sörmländska myllan och på resande fot i samtliga världsdelar. Japan kom att bli ett favoritland, där paret ställt ut tillsammans flertalet gånger.
När cancerbeskedet kom 2019 var Mia fast besluten om att fightas, på sitt egensinniga sätt och där möjligheterna alltid vann över pessimismen. Trots tuffa behandlingar hade hon in i det sista hela tiden ett snällt ord, kärlek och kraft kvar till familjen och vännerna.
Jag hade som tidigare kulturreporter på SN det stora nöjet att vid flera tillfällen få besöka Mia och Olle i deras alltid lika välkomnande hem och ateljé i Blacksta. När jag nu tänker tillbaka på besöken minns jag det som att solen alltid lyste där i det ljusgröna trähuset. Precis på samma varma, mjuka sätt som Mias leende och ögon alltid gjorde, ända in i slutet.