Prosten Orvar Karlsson, Mellösa, har avlidit 85 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Eva och fem barn med familjer.
Orvar Karlsson var välkänd som församlingspräst i hela Sörmland. Efter prästvigningen i Strängnäs 1975 arbetade han i Katrineholm och Eskilstuna Kloster innan han blev kyrkoherde i Mellösa och kontraktsprost. Under ett par år tjänstgjorde han sedan som kyrkoherde Nyköpings S:t Nicolai innan han återvände till Mellösa. Han avgick med pension 2002, men fortsatte att arbeta i Järna, Västertälje, Nykvarn, på Karsudden och i Vingåker innan som 80-åring började trappa ner.
Det var inte självklart att värmlänningen skulle bli sörmlänning. Orvar började sin bana som officer i Karlstad och rekryterades därifrån till Försvarets Radioanstalt, men upplevde en stark kallelse att bli präst. Parallellt med sitt arbete började han studera vid Stockholms Teologiska Institut. Där mötte han Eva, som skulle bli en av Strängnäs stifts första kvinnliga präster. De följdes åt genom studierna och prästvigdes tillsammans.
Orvar ville bygga församling. Han började från grunden och skapade målmedvetet en omfattande barn- och ungdomsverksamhet. Med biskopens tillåtelse firade han regelbundet familjemässor där också barnen fick ta emot nattvarden. Sådant förekom knappast på den tiden och det väckte invändningar. Men han gav sig inte. Nu är det praxis i alla Svenska kyrkans församlingar att barnen får vara med fullt ut. Han var outtröttlig och sparade sig inte i sitt livslånga församlingsarbete. Prästkallelsen gällde för livet. Så länge hälsan tillät och församlingarna behövde honom ställde han upp.
Men han hann också med annat. Han tog hand om familjen, byggde hus, mekade bilar, klöv ved och skötte hundar och andra husdjur. Han tog sig också tid att studera militärhistoria, kyrkohistoria och kulturhistoria och blev lärd som ett troll. Han vårdade kontakten med gamla vänner och firade alltid julgudstjänst med kollegerna från militärtiden.
Orvar var milt färgad av bohusländsk schartauanism. Han var trygg och plikttrogen och hade nära till sina församlingsbor. Oförtröttligt förkunnade han nådens och tillitens evangelium i det andligt sett så karga Sörmland. En del föll säkert på stengrund, men somligt föll i den goda jorden och bar riklig frukt.
I nästan sjutton år var jag hans biskop. Orvar Karlsson kunde man lita på. Han visste vad han ville, tog ansvar, han höll ställningarna och rustade kyrkan för framtiden.
Må han vila i frid.
Jonas Jonson
Biskop emeritus