"Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg ,medan den i själva verket åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."
Nicke sparade det gamla citatet som kan symbolisera hans förmåga att se det väsentliga, och att han inte vikt undan när opportunisterna bekvämt följt med strömmen.
Nils-Gunnar sa hans mamma, för alla andra är han Nicke, född 1923 på Västermalm i Eskilstuna, men uppväxt i Furuhäll på Söder nere vid ån. Drömmen om att bli modellsnickare blev aldrig mer än en dröm, han blev förtroendeman, någon att lita på.
1941 gick han med i SSU, för dansens skull. SSU ordnade danser för att ungdomen skulle ha en tillflykt undan tanken på krig och en osäker framtid. Efter fabriksgolvet på CE Johansson i Eskilstuna blev det brevbärare, då Nickes föräldrar tyckte att statens kaka är säker.
Träffade Karin under militärtjänsten på Gotland. De fick ett långt liv tillsammans. Förtroendeuppdrag för postmannafacket och jobb på arbetsförmedlingen.
Ordförandeskap i skolstyrelse och länsskolnämnd, överförmyndar- och nämndemannauppdrag, listan blir lång under ett långt liv.
Engagemanget tog han för givet – att ställa upp för nästan. Det kan symboliseras med då han fick frågan om att ta emot kommunens förtjänstmedalj för gagnerik gärning. Nicke tackade nej, han gjorde bara vad han var satt till att göra, och såg sig inte mer eller mindre värd en någon annan.
Efter pensioneringen gick Nicke in i skolverksamheten i Eskilstuna som bland annat klassmorfar.
Nicke – kloka gubbe och min kompis,. Nicke – nära till skrattet och leken. Nicke – nära till oss alla runt ikring, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.