Den kände socialentreprenören och raggaren Ola Persson har lämnat oss efter en längre tids sjukdom. Det finns många människor som lämnat spår kvar hos mig efter 48 år som aktiv i RSMH. En av dessa var Ola Persson.
Ola kom till Sundby sjukhus i Strängnäs i början av 1980-talet. Han kom dit från en tids rättspsykiatrisk utredning på rättspsykiatriska kliniken i Uppsala. Ganska snart började Ola på sitt karaktäristiska sätt att röra om i den psykiatriska vården på Sundby sjukhus. Ola fick kontakt med RSMH och organiserade patienterna. Ola hade ett stort motorintresse, man skulle kunna kalla honom raggare. Han direktimporterade amerikanska bilar från1940–1960-talen.
Ola kontaktade den motorburna ungdomen i Strängnäs och arrangerade utflykter för Sundbypatienterna. De gömda och glömda patienterna levde upp under några timmar vid utflykterna på de sörmländska vägarna. RSMH-Strängnäs blev en av de mest aktiva föreningarna i landet. 1987 stängdes Sundby sjukhus, det första mentalsjukhuset som avvecklades. Ola var involverad i den studie som Alain Topor, numera professor i psykosocial hälsa universitet i Agder Norge, ledde då om vad som hände när de mer än 1000 patienterna flyttades ut från Sundby sjukhus.
Ola bedrev efter psykiatrireformen 1995 under många år olika boendealternativ för psykiskt funktionshindrade. Ola startade ett antal HVB-hem (hem för vård eller boende) i Strängnäs och senare i Västmanland. Där bedrev han någon slags barfotapsykiatri på sitt eget sätt, alltid med en tro att alla kan utvecklas utifrån sin egen förmåga. Han hade en makalös förmåga att lyfta fram det friska hos dessa människor, mycket beroende på hans egen erfarenhet av psykiatrin. Vid uppföljningen av psykiatrireformen lyftes Olas boendestöd fram som ett glädjande exempel på bra vårdform. Tyvärr var Ola inge administratör. Han ogillade papper och vantrivdes när stora byråkratiska krav började ställas på hans verksamhet. En kritisk Länsstyrelse krävde att hans verksamhet skulle upphöra och myndigheten gjorde även åtalsanmälan. Åklagaren vid tillfället fann inget skäl att driva ärendet till åtal men det blev början till slutet för Olas barfotapsykiatri. Några år senare hade hans livsverk raserats. De sista åren av Olas liv präglades av bitterhet. Hans boende hade skingrats och flertalet blev åter inlåsta på nya institutioner
Ola var inte snäll mot sig själv, farten var alltid 180 km/tim. Till slut tog cancern hans liv på ett sjukhus i Danmark. Ola är också begravd i Danmark där en del av hans släkt finns.
Tack Ola för allt du gjort för oss som lever med psykiska funktionshinder.
Vi saknar dig Ola! Vila i frid.