Som tidigare meddelats har öronläkaren Olle Söderström 83 år, Eskilstuna, avlidit efter långvarig sjukdom. Närmast anhörig är hustrun Karen samt barnen Lotte och Jesper med familjer.
Olle växte upp i Norrköping, där han tog studenten på latinlinjen. Efter läkarutbildningen blev han öron-näs och halsspecialist och fick tjänst som överläkare på öronkliniken i Eskilstuna, där han främst ägnade sig åt öronkirurgi. Han arbetade också några år på universitetssjukhuset i Kampala i Uganda, där han tillsammans med familjen fick en stor kärlek till djur och natur. Han arbetade även flera gånger i Norge och blev en mycket duktig och uppskattad läkare, som redan på söndagskvällen kunde längta efter måndagens operationer.
Jag lärde känna Olle efter studenten, då vi efter gemensam komplettering av nödvändiga naturvetenskapliga ämnen började på Karolinska Institutet. Vi bodde några kvarter ifrån varandra i Gamla Stan och studerade tillsammans nästan dygnet runt. Vi pluggade för glatta livet, men avstod aldrig från det glada studentlivet eller talrika bio- och teaterbesök. Vi såg i slutet av 50-talet en av de första uppsättningarna av Samuel Becketts Slutspel på Marsyas Teatern i Gamla Stan, och den blev vår introduktion till den absurda teatern.
Olle hade många strängar på sin lyra. Han utvecklade sitt tennisspel till nästan professionell nivå och deltog framgångsrikt i turneringar och seriespel.
Olle var en hängiven cineast och startade en uppskattad filmklubb i Medicinska Föreningen. Han var också en stor bokvän och öppnade mina ögon för amerikansk och afrikansk litteratur. Olle var så intresserad av spanska språket att han till och med bar sitt ficklexikon i bakfickan på badbyxorna. Under en simtur i Medelhavet såg han till sin förvåning lexikonet guppa vid sin sida.
Han öppnade även mina öron för jazzen och fick mig att uppskatta Billie Holidays intensiva tolkningar. Olle som hade starka känslor för de färgades situation berördes djupt av Strange fruit hanging from the poplar tree och All of Me blev också en av hans favoriter.
Olle hade stor empati för utsatta personer, som han tillsammans med Karen ofta stöttade.
Vi lärde känna våra blivande fruar under en kurs i Lund, där kärleken och vänskapen förstärktes.
Vi har många fina minnen från gemensamma resor utomlands och besök hos varandra under nyår och sommarlov.
Vi minns med stor saknad Olle och ser honom fortfarande när han rofullt puttrar fram i sin snipa med hunden Charlie i sitt knä.
Arthur och Minette Nathanson