Till minne av Roland Bjuhr

Grannarna, genom Catherine och Örjan Andersson, minns Roland Bjuhr.

Grannarna, genom Catherine och Örjan Andersson, minns Roland Bjuhr.

Foto: Fredrik Sandberg (TT)

Minnesord2025-01-28 20:30

Vår bästa granne Roland Bjuhr, Mariefred, har hastigt gått bort i en ålder av 77 år. Vårt deltagande går till de närmast anhöriga, hustrun Marie-Louise och sonen Mathias med familj.

Roland var född i Björksele och uppväxt tillsammans med fyra systrar i Rusksele tre mil norr om Lycksele. Pappan var skogshuggare och skulle försörja familj med fru och fem barn. Familjen höll samman även om det var att växa upp under små omständigheter.

Redan som 16-åring lämnade han hemmet i Rusksele för arbete på Scania i Luleå. Efter utbildning till verktygsmakare vid Bulten Kanthal i Hallstahammar fick han anställning som arbetsledare på verktygsavdelningen på Scania i Södertälje. Han pratade alltid väl om företaget som han blev trogen i 47 år. Senare avancerade han till brand- och säkerhetskoordinator där han höll i ända fram till pensioneringen.

Roland var en hyvens granne som alltid var beredd att hjälpa till med allehanda ting. Vare sig det gällde att byta packningar i en vattenpump eller låna ut ett verktyg för att få loss någon motordel i grannens bil. När han fick frågan om att hjälpa till dök han alltid ner i sitt förråd, sin mansgrotta, som var fylld av avancerade verktyg och maskiner, allt i en närmast pedantisk ordning. Alltid lugn och saklig tog han sig an grannarnas tekniska problem. Men som aktiv pensionär hade han alltid också något eget projekt på gång. Det kunde vara en egenproducerad gunghäst till barnbarnet eller en avancerad fågelmatare till Ekhovs småfåglar. När han väldigt hastigt rycktes bort var han i full färd med att bygga en stenmur i sin trädgård.

Han var också en hängiven sportfiskare och en av de mest aktiva i den fiskeklubb där han också engagerade sig som styrelseledamot. Han var också tillsynsman vid Åkersjöarna. Även en lyckad fiskefångst kom oss grannar till del. Det var inte ovanligt att Roland knackade på vår dörr och stod där med nyfångad och färdigrensad regnbågslax, stor generositet även där var typiskt för honom. 

Roland var av den gamla goda stammen där det var en heder att göra rätt för sig och hjälpa andra när det behövdes. En saklig och trygg norrlänning som inte lät sig imponeras av så mycket. Vi grannar kommer att känna stor saknad och komma ihåg Roland som en hyvens granne.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!