Redan som tonårig skolpojke började Stefan Hammenbeck intressera sig för hemstaden Eskilstunas museer. En dag klev han in på Eskilstuna konstmuseum – då på Kyrkogatan – och dristade sig att fråga om han kunde hjälpa till med något.
Just då behövde vi sommarvikarierande vakter och Stefan blev en sådan. Han var inte en vakt som tyst glider omkring i salarna utan en person som analyserade, diskuterade, ja, dissekerade konstverkan på väggarna med personal och besökare.
Efter studenten begav sig Stefan till Lunds Universitet för att läsa konstvetenskap. Professorer som Stefan livligt diskuterade konstfrågor med var då Oscar Reutersvärd (han med de omöjliga figurerna) och Sven Sandström. Stefan hann också med att arbeta på Skånes konstförenings galleri Loftet i Malmö. Där grundades hans engagemang för konstföreningar som han ansåg hade oerhört stor betydelse för allmänhetens konstbildning.
År 1976 tog Stefan examen med så höga betyg att han belönades med ett årslångt stipendium för vidare konststudier i Rom där ju anhopningen av konstverk från olika tidsepoker är bedövande. Efter återkomsten till Sverige tjänstgjorde Stefan på Värmlands museum i Karlstad, på Östergötlands museum i Linköping, på Skövde konsthall i Skövde, där han initierade ett speciellt konstmuseum, och så Linköping igen från 2007.
Stefan var en lysande museiman och också författare. Han medverkade i publikationer om Elli Hemberg, Margareta Hennix, Pär Thorell, Onkel Adam och Linköpings domkyrka, bara för att nämna några.
Var Stefan än arbetade kom han då och då hem till Eskilstuna för att hälsa på mamma Lucy. Tillsammans vandrade de runt i Eskilstuna och tittade på alla aktuella utställningar, livligt diskuterande. Lucy gick bort i hög ålder för ett par år sedan.
Som ett erkännande för Stefans idoga arbete med konsten och konstnärerna promoverades han till hedersdoktor vid Linköpings Universitet.
Sit tibi terra levis, Stefan! Konstvärlden saknar Dig.