En musikant och fin vän i Kamratföreningen Helnoten har gått ur tiden. Sture Eriksson var byggnadssnickaren vars största intresse var musiken. Under många år var Sture Helnotens ordförande, en uppgift som han skötte med den äran. Han trakterade flera träblåsinstrument men i första hand kommer vi ihåg honom som tenorsaxofonist och hans tenorsax, en Selmer MARK VI från tidigt 60-tal, är i dag en riktig dyrgrip. Att saxofonen skulle bli Stures huvudinstrument var kanske inte så konstigt för hans pappa Enar Eriksson var en välmeriterad altsaxofonist och musiklärare, som spelade med i olika bandkonstellationer, stora som små, under många år. På den tiden var det lättsmält jazz man dansade till.
Redan i slutet av 50-talet vid fjorton års ålder började Sture spela dansmusik och det var i dragspelaren Evald Eks orkester som allting började på riktigt. Sture spelade klarinett och bandets vokalissa var en ung dam vid namn Anni-Frid Lyngstad. Småningom lämnade Sture bandet och blev istället medlem i Göran Ericsons dansorkester där han träffade Monica, bandets sångerska, som kom att bli hans livskamrat. Snart var de två ett par, förlovningen lät inte vänta på sig och 1966 stod giftermålet.
Under 60-talet spelade Sture även med Roy Sandells niomannaband. Repertoaren bestod av jazzstandards och för Stures del var det tenorsaxofonen som gällde. Sedan blev det mera tenorsax i Eskilstuna Storband och Skyttemusikkåren under 70- och 80-talen. En del av detta projekt förevigades på skiva den 27 februari 1980 under rubriken ”Blåsorkestermusik och Storbandsjazz”. Efter Roy Sandells pensionering 1995 tog Claes Rydell över hans band, som då var en oktett med trumpet, fyra saxar och komp. År 2000 ändrades namnet till Lilla Storbandet och under det nya namnet framträder man än idag. Sture medverkade i bandet livet ut. Den sista repetitionen genomfördes den 12 mars 2020. Därefter härskade Coronan.
Vi minns Sture som en riktigt god vän som ställde upp för andra.